Dagbok måndag 21 september 1998

Med tanke på valresultatet tänkte jag ta det lite lugnt idag. Det kan ju bli tufft att trappa ner till 75% arbetstid och ovanpå det en marginalskatt på 80% om man till äventyrs skulle våga jobba övertid. Det kanske även börjar bli dags att sälja yachten man har liggande innan båtskatten knäcker privatekonomin.
Men jag kanske rent av blir en gynnad medborgare eftersom jag cyklar, äter lite kött och är allmänt samhällsnyttig. Fast man kanske ska tona ner sin ateism lite.
Idag tänkte jag på vilka hjältar dom är, kvinnorna som cyklar till och från arbetet, affären och vad det nu är.
Att jag själv cyklar till och från allt bleknar ju i en jämförelse. Dom är ju alltid välklädda och luktar gott oavsett hur många uppförsbackar det är. Jag själv kommer på jobbet i nerstänkta funktionskläder med en oftast rejält smutsig ryggsäck. Varför ska man kämpa med en cykel nedtyngd av stänkskärmar tänker jag och hänger på ryggsäcken som ett skydd mot den värsta smutsen. Trots att jag bara behöver rulla ner till jobbet hinner jag knappt logga in på datorn innan deodoranten utsätts för dagens första hårdtest. Den smutsiga och rökluktande jackan som varit ute på camping hela helgen slänger jag över en stol så att arbetskamraterna ska kunna lukta sig till mitt rum.

Dagbok tisdag 30 juni 1998

Det blev en utflykt trots allt. Nu sitter jag en bit norr om hemmet och vårdar mina ömma fötter. Efter ett inte så lyckat experiment med en närmast dumsnål packning har jag hunnit både cykla, gå, frysa, hungrat och blivit hotad av rovdjur. Jag har noterat både vad som hänt och det som inte alls hände. Snart finns allt att läsa i en dator nära dig.
Semestern fortsätter...

Dagbok tisdag 23 juni 1998

Nu har semestern börjat och ska pågå i fyra veckor. Jag, trögtänkt som vanligt, har nu cyklat till jobbet enligt rutin i två dagar.
Ena sekunden känns det som tiden är hög för att arrangera en semestersysselsättning. Nästa tänker jag att man inte behöver göra något särskilt på semstern. Det är ju avkopplingen som räknas sägs det.
Åka en sväng med cykeln har jag tänkt på. Men ingen av mina cyklar är riktigt bra för annat än turer utan packning.
Gå en sväng med ryggsäcken packad går ju alltid. Ganska bra tänkte jag och köpte kartor för 600 kronor idag. Men det kräver nog inte så lite kraftsamling innan jag pallrar mig iväg.
Bilen duger inte mycket till, så någon bilsemester i egen bil blir det defintivt inte. Hyra? Nä, verkar dyrt.
Båten har legat på land i fyra säsonger. Rusta den och åka en sväng? Nä, det tar hela semestern att fixa vårrustningen.
Långtur med gummibåten? Nä, motorn håller på att lossna och reservdelarna måste beställas från lagret i Långtborta.
Göra klart i lägenheten? Nä, man kan ju inte vara inne på sommaren. Det får vänta till hösten.
Jag sover på saken och cyklar till jobbet en dag till.

Dagbok tisdag 16 juni 1998

En dag i grottekvarnen. Arbetsdagen börjar klockan 8 i Ö-vik. Mäter in diversitetsmottagare på en radiolänk. Många och tunga instrument fyller upp min generöst tilltagna tjänstebil. Den snålt tilltagna kroppen får göra rätt för månadslönen som kommer nästa vecka.
Studsar in och ut på jobbet vid fyratiden. Hämta en apparat på busstationen, installera den på Södra berget. Ladda ny programvara, sätta upp koppel och testa. Sedan åker jag hem och äter middag vid åttatiden. När jag suttit några minuter i soffan och lyssnat på lite musik får jag eld i baken igen. Det är den tid det tar från att hjärnan gått i viloläge tills jag börjar tänka på kvinnor, extra mycket alltså. Jag flyr snabbt in i arbetsträsket med datorn under armen. Norra berget, knappa, konfigurera och kontrollera. Till kontoret och hämta kretskort och sedan till Södra berget. Ladda programvara, konfigurera, koppla och testa. Lite felsökning i Kungsberget medan jag talar i telefon.
I farten på väg ut fixar jag ett sista fel kl. 23.25. Då är inte dörrlåset inräknat som inte fungerade som det borde.
Nu är jag hemma och käkar blomkål, choklad och gurka. En skön blandning som ger bra sömn tror jag.

Dagbok lördag 13 juni 1998

En vanlig lördag. Lite trött men igång vid nio. Fortfarande vid elvatiden så har inget hänt. Jag tar tag i mitt liv och bestämmer att det ska bli en tur med kartan och pricka in grottorna på Södra berget. Jag blir helt plötsligt handlingskraftig och inköper batterier, film och lunchmat. På GPS-affären har dom inget att sälja. Travar runt lite och fotar en del. Några grottor av det sportigare slaget får vänta tills jag har sällskap. På Ängen är det brännboll. Jag är inbjuden men modet sviker och jag återvänder till den trygga vildmarken. Vid ett rastskydd dricker jag en massa kaffe gjort på stillastående vatten från ett dike. I ett hörn finns det gamla dagstidningar. Hjärnan ska tränas också så jag läser upp och ner. Lagom till brännbollens slut återvänder jag. Avvikande som vanligt, ingen bil. På vägen ner besöker jag en ny grotta, nu med sällskap. På nästa fest träder jag in med dyblöta byxor och till och med jag själv känner grottlukten. Väl hemma tröstar jag mig med tvättmaskinen och Pink Floyd.
Ja du Hans, i morgon har du inget val. En rejäl tur med cykeln. De åtsittande byxorna på och inget gnäll, bara att bita ihop.

Dagbok fredag 9 juni 1998

Fredag kväll och kortbyxorna åkte på. Märkligt vilket bra humör jag var på. Till och med SPD-pedalerna skruvade jag på för en 10 kilometers tur till Alnö. Vi lagade lite mat på måfå som blev förvånansvärt bra. Fläskfilé på purjobädd med vin- och champinjonsås med henkepotatis till. Med en vinflaska i flaskstället borde man inte cykla så rakt men att cykla är ju alltid lika trevligt så rutinen finns väl där. Cykelturen hem genom natten var först lite kall men sedan kände jag att nakna ben det är meningen med sommaren det. Nu är det sent på kvällen och jag funderar lite över morgondagen. Vill någon följa med på en grottexpedition i morgon? Oavsett vilket så ska jag njuta av frukosten och sedan packar jag ryggsäcken och travar ut i naturen. Vill någon följa med så är det trevligt men jag vet definitivt hur man överlever ensam i vildmarken.

Dagbok torsdag 11 juni 1998

Som i ett trollslag har scenen förändrats. Var ute på en turne med tjänstebilen. Solen sken och naturscenerierna var den höga kustens. Tryckte i mig en del kakao och hittade ett band i bilen. När det väl hamnat i bilstereon visade det sig vara Traste Lindéns kvintett med Jolly Bob. Livet lekte och jag var glad och nöjd ända tills jag somnade och likadant på nu på fredag morgon. Tänk vad lite musik kan göra eller var det kakao? Höga kusten var det nog inte för den har inte hjälpt förut.