Det blev en utflykt trots allt. Nu sitter jag en bit norr om hemmet och vårdar mina ömma fötter. Efter ett inte så lyckat experiment med en närmast dumsnål packning har jag hunnit både cykla, gå, frysa, hungrat och blivit hotad av rovdjur. Jag har noterat både vad som hänt och det som inte alls hände. Snart finns allt att läsa i en dator nära dig.
Semestern fortsätter...
Dagbok tisdag 23 juni 1998
Nu har semestern börjat och ska pågå i fyra veckor. Jag, trögtänkt som vanligt, har nu cyklat till jobbet enligt rutin i två dagar.
Ena sekunden känns det som tiden är hög för att arrangera en semestersysselsättning. Nästa tänker jag att man inte behöver göra något särskilt på semstern. Det är ju avkopplingen som räknas sägs det.
Åka en sväng med cykeln har jag tänkt på. Men ingen av mina cyklar är riktigt bra för annat än turer utan packning.
Gå en sväng med ryggsäcken packad går ju alltid. Ganska bra tänkte jag och köpte kartor för 600 kronor idag. Men det kräver nog inte så lite kraftsamling innan jag pallrar mig iväg.
Bilen duger inte mycket till, så någon bilsemester i egen bil blir det defintivt inte. Hyra? Nä, verkar dyrt.
Båten har legat på land i fyra säsonger. Rusta den och åka en sväng? Nä, det tar hela semestern att fixa vårrustningen.
Långtur med gummibåten? Nä, motorn håller på att lossna och reservdelarna måste beställas från lagret i Långtborta.
Göra klart i lägenheten? Nä, man kan ju inte vara inne på sommaren. Det får vänta till hösten.
Jag sover på saken och cyklar till jobbet en dag till.
Ena sekunden känns det som tiden är hög för att arrangera en semestersysselsättning. Nästa tänker jag att man inte behöver göra något särskilt på semstern. Det är ju avkopplingen som räknas sägs det.
Åka en sväng med cykeln har jag tänkt på. Men ingen av mina cyklar är riktigt bra för annat än turer utan packning.
Gå en sväng med ryggsäcken packad går ju alltid. Ganska bra tänkte jag och köpte kartor för 600 kronor idag. Men det kräver nog inte så lite kraftsamling innan jag pallrar mig iväg.
Bilen duger inte mycket till, så någon bilsemester i egen bil blir det defintivt inte. Hyra? Nä, verkar dyrt.
Båten har legat på land i fyra säsonger. Rusta den och åka en sväng? Nä, det tar hela semestern att fixa vårrustningen.
Långtur med gummibåten? Nä, motorn håller på att lossna och reservdelarna måste beställas från lagret i Långtborta.
Göra klart i lägenheten? Nä, man kan ju inte vara inne på sommaren. Det får vänta till hösten.
Jag sover på saken och cyklar till jobbet en dag till.
Dagbok tisdag 16 juni 1998
En dag i grottekvarnen. Arbetsdagen börjar klockan 8 i Ö-vik. Mäter in diversitetsmottagare på en radiolänk. Många och tunga instrument fyller upp min generöst tilltagna tjänstebil. Den snålt tilltagna kroppen får göra rätt för månadslönen som kommer nästa vecka.
Studsar in och ut på jobbet vid fyratiden. Hämta en apparat på busstationen, installera den på Södra berget. Ladda ny programvara, sätta upp koppel och testa. Sedan åker jag hem och äter middag vid åttatiden. När jag suttit några minuter i soffan och lyssnat på lite musik får jag eld i baken igen. Det är den tid det tar från att hjärnan gått i viloläge tills jag börjar tänka på kvinnor, extra mycket alltså. Jag flyr snabbt in i arbetsträsket med datorn under armen. Norra berget, knappa, konfigurera och kontrollera. Till kontoret och hämta kretskort och sedan till Södra berget. Ladda programvara, konfigurera, koppla och testa. Lite felsökning i Kungsberget medan jag talar i telefon.
I farten på väg ut fixar jag ett sista fel kl. 23.25. Då är inte dörrlåset inräknat som inte fungerade som det borde.
Nu är jag hemma och käkar blomkål, choklad och gurka. En skön blandning som ger bra sömn tror jag.
Studsar in och ut på jobbet vid fyratiden. Hämta en apparat på busstationen, installera den på Södra berget. Ladda ny programvara, sätta upp koppel och testa. Sedan åker jag hem och äter middag vid åttatiden. När jag suttit några minuter i soffan och lyssnat på lite musik får jag eld i baken igen. Det är den tid det tar från att hjärnan gått i viloläge tills jag börjar tänka på kvinnor, extra mycket alltså. Jag flyr snabbt in i arbetsträsket med datorn under armen. Norra berget, knappa, konfigurera och kontrollera. Till kontoret och hämta kretskort och sedan till Södra berget. Ladda programvara, konfigurera, koppla och testa. Lite felsökning i Kungsberget medan jag talar i telefon.
I farten på väg ut fixar jag ett sista fel kl. 23.25. Då är inte dörrlåset inräknat som inte fungerade som det borde.
Nu är jag hemma och käkar blomkål, choklad och gurka. En skön blandning som ger bra sömn tror jag.
Dagbok lördag 13 juni 1998
En vanlig lördag. Lite trött men igång vid nio. Fortfarande vid elvatiden så har inget hänt. Jag tar tag i mitt liv och bestämmer att det ska bli en tur med kartan och pricka in grottorna på Södra berget. Jag blir helt plötsligt handlingskraftig och inköper batterier, film och lunchmat. På GPS-affären har dom inget att sälja. Travar runt lite och fotar en del. Några grottor av det sportigare slaget får vänta tills jag har sällskap. På Ängen är det brännboll. Jag är inbjuden men modet sviker och jag återvänder till den trygga vildmarken. Vid ett rastskydd dricker jag en massa kaffe gjort på stillastående vatten från ett dike. I ett hörn finns det gamla dagstidningar. Hjärnan ska tränas också så jag läser upp och ner. Lagom till brännbollens slut återvänder jag. Avvikande som vanligt, ingen bil. På vägen ner besöker jag en ny grotta, nu med sällskap. På nästa fest träder jag in med dyblöta byxor och till och med jag själv känner grottlukten. Väl hemma tröstar jag mig med tvättmaskinen och Pink Floyd.
Ja du Hans, i morgon har du inget val. En rejäl tur med cykeln. De åtsittande byxorna på och inget gnäll, bara att bita ihop.
Ja du Hans, i morgon har du inget val. En rejäl tur med cykeln. De åtsittande byxorna på och inget gnäll, bara att bita ihop.
Dagbok fredag 9 juni 1998
Fredag kväll och kortbyxorna åkte på. Märkligt vilket bra humör jag var på. Till och med SPD-pedalerna skruvade jag på för en 10 kilometers tur till Alnö. Vi lagade lite mat på måfå som blev förvånansvärt bra. Fläskfilé på purjobädd med vin- och champinjonsås med henkepotatis till. Med en vinflaska i flaskstället borde man inte cykla så rakt men att cykla är ju alltid lika trevligt så rutinen finns väl där. Cykelturen hem genom natten var först lite kall men sedan kände jag att nakna ben det är meningen med sommaren det. Nu är det sent på kvällen och jag funderar lite över morgondagen. Vill någon följa med på en grottexpedition i morgon? Oavsett vilket så ska jag njuta av frukosten och sedan packar jag ryggsäcken och travar ut i naturen. Vill någon följa med så är det trevligt men jag vet definitivt hur man överlever ensam i vildmarken.
Dagbok torsdag 11 juni 1998
Som i ett trollslag har scenen förändrats. Var ute på en turne med tjänstebilen. Solen sken och naturscenerierna var den höga kustens. Tryckte i mig en del kakao och hittade ett band i bilen. När det väl hamnat i bilstereon visade det sig vara Traste Lindéns kvintett med Jolly Bob. Livet lekte och jag var glad och nöjd ända tills jag somnade och likadant på nu på fredag morgon. Tänk vad lite musik kan göra eller var det kakao? Höga kusten var det nog inte för den har inte hjälpt förut.
Dagbok tisdag 9 juni 1998
Semestern närmar sig med stormsteg eller sakta men säkert. Varje gång faller jag platt. En känsla av att falla för en förväntan som inte är min. Lånad utifrån. Vanligtvis föredrar jag mina egna. Men likväl känns det lika tungt varje gång det är dags att ha semester. Den korta varianten blir min förtrogne i kampen mot ledan. Jag borde kunna känna gemenskap med de svaga grupper som saknar sommarstuga, bil, båt, cykel och utegrill. Svag kanske men ingen grupp och defintivt inte i avsaknad av bil, båt och cykel. Det är bara så. Att dom försummats alltså. Utan kärlek och omvårdnad förtvinar man och hamnar snart på bakgården. Men skorna är kanon. Mina fötter är kanon. Kaffebryggaren är kanon. Bra allihop. Bra ska det vara, det har jag alltid sagt. Förmodligen räddar dom min semester. Jag känner redan myrens dofter och torven som sipprar upp mellan tårna.
Nu ska filmen om Ingmar Bergmans föräldrar lämnas igen. På en rostig skitcykel men med kanonbra skor, på fötterna.
Nu ska filmen om Ingmar Bergmans föräldrar lämnas igen. På en rostig skitcykel men med kanonbra skor, på fötterna.
Dagbok lördag 6 juni 1998
Eftersom jag inte har vårrustat min egen båt (i år heller) så hyrde jag in mig på moderskeppet för en tur i Höga kusten. Eller modern med skeppet om man så vill. Sommarens expedition till Skrubban planerades med kikaren från solstolen på akterdäck. Grotthunden deltog i några mindre turer till smågrottorna på Trysunda. På Ulvön hann vi med att spana in de gigantiska kalhyggena, titta ner i svarta hål, studera det lokala nöjeslivet och gå. Mest det sista faktiskt.
Det var mycket trevligt att vara ute på havet. Nu har jag fått inspiration som borde räcka till att kolla syranivån i båtbatterierna eller nå´t.
Det var mycket trevligt att vara ute på havet. Nu har jag fått inspiration som borde räcka till att kolla syranivån i båtbatterierna eller nå´t.
Dagbok söndag 31 maj 1998
Halvtidspaus för pingsthelgen. Fredagen började i Gävle och gick via Dalarna till Rödön här i hemmavattnen. Gummibåten stod körklar i båthuset. Jag missade höstrustningen så den var bara att rulla ner i vattnet. Lanternorna satt kvar efter höstens kvällsäventyr i Sundsvallsbukten. Som vanligt ville ingen åka med mig i den lilla badbåten i plast så jag drog ut över havet ensam vid åttatiden. Vinden låg på från sydost så det var rätt kallt. Men det var en fin tur och solen lyste ovanför staden. På Rödön var det en massa scouter och jag blev funktionär. Vi byggde ett trapperspår som sträckte sig över halva ön. Min uppgift var att plocka upp små barn som ramlat från ett rep ner på en klippa. Självklart ramlade inga barn ner så jag hade det ganska lugnt. Såvitt jag vet ramlade dom inte ner från någon annan attraktion heller. På vår kontroll fick dom bullar. Vi hade hälften av bullarna kvar när vi gick hem så förmodligen försvann de andra barnen någonstans i det svårnavigerade landskapet.
Idag tog jag farväl av de andra veklingarna som skulle åka familjebåt tvärs över ett litet sund mot Alnön. Jag satte mig tillrätta på Zodiacens ponton och drog iväg rakt ut mot de ganska kraftiga vågorna på utsidan av Rödön. Så gott som genast överskred jag farten som Zodiac tillåter sittande på pontonerna i.
På Granön hade Telia satt upp en ny bastation för GSM som jag kollade in. Ett prydligt bygge med ett hus som nästan såg timrat ut. Jag sprang runt där i skogen en stund innan jag återvände till den fantastiska sandstranden och värmen i solen. Konstigt nog var jag helt ensam där. Tydligen har inte säsongen börjat ännu.
Nu ska jag dra iväg igen på en liten kvällspromenad.
Idag tog jag farväl av de andra veklingarna som skulle åka familjebåt tvärs över ett litet sund mot Alnön. Jag satte mig tillrätta på Zodiacens ponton och drog iväg rakt ut mot de ganska kraftiga vågorna på utsidan av Rödön. Så gott som genast överskred jag farten som Zodiac tillåter sittande på pontonerna i.
På Granön hade Telia satt upp en ny bastation för GSM som jag kollade in. Ett prydligt bygge med ett hus som nästan såg timrat ut. Jag sprang runt där i skogen en stund innan jag återvände till den fantastiska sandstranden och värmen i solen. Konstigt nog var jag helt ensam där. Tydligen har inte säsongen börjat ännu.
Nu ska jag dra iväg igen på en liten kvällspromenad.
Dagbok söndag 24 maj 1998
Hemma från Norge, alltid lika trevligt där. Trollstigen, lika förundrad varje gång. Kan man bygga en väg så där? Vid Trollväggen var det ganska lugnt. Det dåliga vädret bidrog till beslutet att inte klättra Svenskruta. Vi drog ner till Åndalsnes istället. En liten landsortshåla vid Atlanten. När vi varit där en stund så kom vi på att kroglivet i Ålesund skulle utforskas. Vi kom snabbt i kontakt med lokalbefolkningen, både ursprungsbefolkningen och inflyttade svenskar.
Några toppar hann vi med innan det var dags att påbörja jordbruksinventeringen på vägen hem. Två traktorer per ko blev resultatet.
Några toppar hann vi med innan det var dags att påbörja jordbruksinventeringen på vägen hem. Två traktorer per ko blev resultatet.
Dagbok måndag 18 maj 1998
Det knakade betänkligt i cykeln när den pressades till sitt yttersta uppför de branta backarna. Jag hade bråttom och skulle upp till Södra berget. För ett ögonblick drabbades jag av en existensiell kris, bruna damcykelns existens. Ramen är mjuk och käkar energi. Pedalerna är så blankslitna att man halkar av. Tvåan hoppar ur titt som tätt. Pakethållaren sitter inte riktigt fast utan skramlar något alldeles förfärligt. Allt sån´t som jag egentligen inte står ut med på cyklar. Att cykla utan clips på pedalerna anser jag vara helt förkastligt. Men ändå får den hänga med i år efter år. Jag som nära på skulle kunna köpa en cykel för 30.000 utan att blinka. Men nu har det blivit så att jag i min samvaro med den bruna har slitit ut två bakdäck och en slang. Det blir några mil varje dag.
Vid skjutbanan övergav jag cykeln vid ett träd och nästan hoppades att den skulle bli stulen. Fötterna tog vid och jag kom på att det kanske skulle vara kul att springa uppför den branta vägen mot ängen. Nästan uppe insåg jag att det var bomull, överallt. På en svettig kropp ska det inte vara bomull. Nu hörde jag spännande ljud och glömde snabbt att man inte ska ligga i vatten med bomullskläder heller. Jag kröp fram mot ängen där fem orrar kämpade om honornas gunst. Till slut var jag så nära att den tuffaste av dom upptäckte mig och började väsa och hoppa upp och ner. Han insåg snabbt min relativa storhet och gav sig på en av sina artfränder istället. Jag låg i det blöta gräset i en och en halv timma innan det var dags att springa ner till cykeln igen. Utan handskar i majnattens kyla var jag chanslös och fick vingla fram med händerna inne i tröjan.
Dagbok lördag 16 maj 1998
Till en början en ganska trist dag. Jag var inte i toppform och tog en liten shoppingrunda på stan först. Sedan satt jag hemma och gjorde mest ingenting. Sedan lagade jag den bruna damcykeln med den nya slangen jag köpt. Bjöd brorsan som var ute och svettades på sin cykel på lite kaffe. Efter det provade jag bruna damcykeln på en liten tur till småbåtshamnen. Ingen inspiration till slipning infann sig och dessutom har jag lånat ut slipmaskinen. Väl hemma åt jag lite nödmat. Nu har jag inte handlat på alltför länge så det finns bara basvaror och knappt det. Jag hann ligga på sängen i säkert flera minuter och deppa. Det var ju rätt tråkigt så jag cyklade iväg till Prästhusberget istället. Ett helt okej berg faktiskt. Grottor fanns det också. I en av rasbranterna såg stenarna rätt instabila ut och mycket riktigt så gled en av dem neröver när jag ställde mig på den. Där stod jag och funderade på lämplig åtgärd. Jag såg mig omkring. Allt var overkligt och gick alldeles för sakta. Plötsligt hoppade jag till en annan sten och landade mest på händerna. Då insåg jag att det hela var en farlig situation. Men jag fattar ju lite trögt så det kändes aldrig farligt förrän efteråt. Ficklamporna var hemma som vanligt så jag nöjde mig med att stirra in i mörka hål som det fanns ganska gott om.
Dags att cykla hem. I med trean och aktivera lårmusklerna. Det gick ganska fort faktiskt. Hon är ganska snabb, den bruna.
Dags att cykla hem. I med trean och aktivera lårmusklerna. Det gick ganska fort faktiskt. Hon är ganska snabb, den bruna.
Dagbok fredag 15 maj 1998
Idag försvann min oskuld. Tills nu har jag varit ovetande om vilken fantastisk värld som som väntat bakom hörnet. Jag tog tjuren vid hornen och laddade hem några mpeg-filer med outgivet Pink Floyd material. Just nu lyssnar jag på The Embryo, 10 minuter av det typiska Pink Floyd soundet från sextiotalet. En kanonlåt som dom av någon outgrundlig anledning aldrig gav ut.
Fan också nu är man fast i MP3-träsket. Jaga, jaga, nya låtar hela tiden. Eftersom det blivit lördag morgon och solen lyser så måste jag ta mig ut och hitta på en lämplig expedition.
Fan också nu är man fast i MP3-träsket. Jaga, jaga, nya låtar hela tiden. Eftersom det blivit lördag morgon och solen lyser så måste jag ta mig ut och hitta på en lämplig expedition.
Dagbok söndag 10 maj 1998
Har du varit på en videohajk någon gång? Det har jag, flera gånger. Jag är just hemkommen från en av dem. En av många udda saker som scouter sysslar med. För det mesta knyter vi knopar men ibland händer andra saker. Videohajk är egentligen något som lata tonåringar hittat på. Får dom styra själva så går dom runt hörnet och slår upp sitt tält med tv och video.
Där kommer ledargestalten in i bilden, jag alltså.
Min roll blir att tvinga de stackars ofta överbeskyddade små barnen att gå, långa sträckor, med packning. Föräldrarna försöker så gott det går att sabotera, skjutsar telningarna till samlingsplatsen om det så bara är en kilometer att gå. Där kommer regel 1 in i bilden; Håll föräldrar borta från allt vad inflytande heter i verksamheten. Se hur det gått med idrotten där föräldrarna tillåtits få ett skadligt inflytande. Antingen pressas ungdomar till omänsklig träningsintensitet och blir utbrända innan de kan stava till ordet eller så låter dom sig skjutsas till allsköns sportverksamhet för att 10 år senare nå slutstationen i fåtöljen framför tv:n.
Det mina föräldrar bidrog med var en fin cykel och ett par riktiga längdskidor. Att jag fick utstå spott och spe på högstadiet för de fantastiska promenadskor jag fick av min farmor ser jag numera som ett skäligt pris.
När det kommer till att motivera och försvara sin existens som barnlös deltagare i samhället gäller det att vara påläst för att inte tappa fotfästet. När bilen och barnvagnen blivit norm behövs det gångfascister som kan lära det uppväxande släktet att våga lita på sin kropp för transporten. Oavsett hur långt borta målet känns så kommer man dit förr eller senare, utan andra men än en stärkt kropp.
Dagbok söndag 3 maj 1998
En kvalitetsdag av gammalt fint märke. En så´n där dag när jag vaknar tidigt och är pigg och glad. Jag kan läsa alla tidningar i lugn och ro. Göra flera koppar cappucino.
När allt det var färdigt så bytte jag om för en rejäl cykeltur till mitt myrprojekt. Det var en bra snurr på benen och jag försökte tillämpa det jag läst i en idrottsbok om avslappning av musklerna under själva arbetet. Intressant faktiskt, det verkade fungera.
En tillfällig formsvacka infann sig när jag väl framme vid myren såg att det var där dom byggt vindkraftverket. Det var ett himla oväsen i den hårda vinden och skogen var borta. Men energiproduktion har väl aldrig varit miljövänligt. Jag tänkte elaka tankar om dom uppblåsta 50-60 villaägarna som kunde stå ute på gården och polera sin fula 740 medans huset värmdes av propellern som förstört skogen.
När jag lugnat ner mig såg jag att myren hade utvecklats fint och jag jobbade med den en stund och sedan insåg jag att en matsäck egentligen var nödvändig i det här läget. Som tur är har jag varit med förut så det var bara att bita ihop och lätt omtöcknad av matbrist vingla hemåt.
Jag hann inte vara hemma så länge förrän det fanns lite ny energi i benen att använda så nu har jag varit ute på en hyfsad promenad med lite besegrande av branta backar på Norra berget.
När jag nu kommit hem känns det som Hans kan pricka in en formtopp även i år.
När allt det var färdigt så bytte jag om för en rejäl cykeltur till mitt myrprojekt. Det var en bra snurr på benen och jag försökte tillämpa det jag läst i en idrottsbok om avslappning av musklerna under själva arbetet. Intressant faktiskt, det verkade fungera.
En tillfällig formsvacka infann sig när jag väl framme vid myren såg att det var där dom byggt vindkraftverket. Det var ett himla oväsen i den hårda vinden och skogen var borta. Men energiproduktion har väl aldrig varit miljövänligt. Jag tänkte elaka tankar om dom uppblåsta 50-60 villaägarna som kunde stå ute på gården och polera sin fula 740 medans huset värmdes av propellern som förstört skogen.
När jag lugnat ner mig såg jag att myren hade utvecklats fint och jag jobbade med den en stund och sedan insåg jag att en matsäck egentligen var nödvändig i det här läget. Som tur är har jag varit med förut så det var bara att bita ihop och lätt omtöcknad av matbrist vingla hemåt.
Jag hann inte vara hemma så länge förrän det fanns lite ny energi i benen att använda så nu har jag varit ute på en hyfsad promenad med lite besegrande av branta backar på Norra berget.
När jag nu kommit hem känns det som Hans kan pricka in en formtopp även i år.
Dagbok torsdag 30 april 1998
Valborgsmässoafton. Jag hade inga förväntningar men dagen började jävligt dåligt och slutade ännu sämre. Men eftersom det var mitt eget fel så är det bara att bita ihop, det kommer nya dagar hela tiden.
Dagbok onsdag 29 april 1998
Egentligen är det på torsdag morgon kl. 02 nu men jag sammanfattar tisdag och en del av onsdag. En lite annorlunda arbetsdag var det. Jag började vid 7.30 på tisdag morgon. Resten av dagen tillbringades på en radiostation, en mast kan vi kalla det. På onsdag morgon klockan 3 ungefär kröp jag ner i min sovsäck ute på parkeringen. Att åka till ett hotell var inte att tänka på. Jag var för trött för det.
Nu kom jag plötsligt att tänka på Klockestrand eftersom jag var där i närheten och jobbade. Där kan man köpa god choklad. Det har jag gjort så i jakten på den i köket rev jag ner en burk med knappnålar som låg framme. Jag håller på och fixar grottoverallen inför torsdagens grottfest. Men chokladen var god och nålarna får ligga tills det blir ljust ute. Idag tänkte jag inte på några ben faktiskt. Kan det bero på min relativa utmattning? En 19 timmars arbetsdag med intellektuellt arbete i en bullrig miljö tar på krafterna. 72% kakao var det, himla gott. Snart är den slut. Jag höll på att förfalska vinetiketter när färgen i skrivaren tog slut så jag övergick till dagboken istället. Man gör om billigt vin till fina årgångsviner. På utsidan alltså. Nya etiketter gör susen med de sämsta vinerna.
Nu kom jag plötsligt att tänka på Klockestrand eftersom jag var där i närheten och jobbade. Där kan man köpa god choklad. Det har jag gjort så i jakten på den i köket rev jag ner en burk med knappnålar som låg framme. Jag håller på och fixar grottoverallen inför torsdagens grottfest. Men chokladen var god och nålarna får ligga tills det blir ljust ute. Idag tänkte jag inte på några ben faktiskt. Kan det bero på min relativa utmattning? En 19 timmars arbetsdag med intellektuellt arbete i en bullrig miljö tar på krafterna. 72% kakao var det, himla gott. Snart är den slut. Jag höll på att förfalska vinetiketter när färgen i skrivaren tog slut så jag övergick till dagboken istället. Man gör om billigt vin till fina årgångsviner. På utsidan alltså. Nya etiketter gör susen med de sämsta vinerna.
Dagbok lördag 25 april 1998
u är det egentligen söndag och jag borde kanske sova. Men varför undanhålla er en god historia. Hemkomsten efter en tur i lördagnattens stadsliv kan vara ansträngande på många sätt. Just nu, för mig, idag förekom inga andra ansträngningar än att slänga in den svettdrypande skjortan i tvättmaskinen. Det var Wilmer X som spelade och som vanligt hamnade jag i vimlet framme vid kravallstaket. Då blir man svettig och det är inget att säga om det. Dom spelar ju rätt bra så jag känner mig ganska nöjd. Annars består minnesbilderna mest av ben. Du kommer inte förbi dom. Man måste liksom ta ställning. Och då till det som finns ovanför benen. Nu när jag gick hem såg jag dom överallt. Men nu var det lättare att avfärda och gå vidare. På de mest fantastiska ben monterar dom skor som knappast är ämnade att gå i. Ju yngre desto klumpigare. Då slår det mig att fundera över hur hon skulle röra sig med ett par riktiga skor, kanske med vibramsula på. Jag själv känner mig otrygg utan vibramsulor så fort promenadens längd överstiger 1 km. Tänk om man vill springa upp på ett berg när man är ute och går. Inte kommer man upp med någon av de skor som representerar genomsnittet ute på stan. Fast då glömmer jag att på lördagkvällar är det nog bara jag som funderar över berg.
Efter konserten hände något skumt och som i ett trollslag var dansrestaurangen återtagen från slöddret i svettiga kläder. När det började lukta radhus och Volvo i min näsa grävde jag snabbt fram brickan till garderoben och drog vidare.
Efter konserten hände något skumt och som i ett trollslag var dansrestaurangen återtagen från slöddret i svettiga kläder. När det började lukta radhus och Volvo i min näsa grävde jag snabbt fram brickan till garderoben och drog vidare.
Dagbok fredag 24 april 1998
Är upplevelsen att betrakta som sensuell? Idag var det dags att ta fram den. Till det yttre är det bara en i mängden av cyklar. Av en typ som föredras av studenter. Men i mitt fall är det mer komplext. Jag har förmodligen råd med var och en av alla de cyklar som dom drömmer om. De nya cyklister som tillkommer. I cyklingens kärna ligger värden som inte kan förklaras utifrån prestandamaximerande parametrar. Det är tre växlar som inte ens fungerar som dom ska. Ibland hoppar ettan ur läge. På den cykeln känner jag mig fri. Fri från den boja som binder mig vid ett beteende jag inte kan sympatisera med. Kanske är det en image jag inte kan förlika mig med. Den där cyklisten i fräcka solbrillor som glider fram och suger i sig blickarna. Eller tror sig om att vara den som alla beundrar. Skulle jag köpa en värstingcykel skulle jag antagligen smyga fram genom bebyggda trakter för att snabbt komma ut till anonymiteten ute på landet. Men på min gamla rostiga, eländiga, obekväma cykel är jag kungen. Idag hade jag inte nyckeln med mig till låset. Trots att den en gång var avsedd som en cykel att offra på bekvämlighetens altare så kan jag inte släppa rädslan för att den ska bli stulen. Vad gör jag då? Visserligen står det en hoper andra skitcyklar till mitt förfogande. Men den här är rätt liksom. Motvinden förbi skandiahuset. Inte var den något att bekymra sig över. Hon på den fina cykeln blev avhängd. Att jag fick oregelbunden hjärtverksamhet glömmer man fort.
Dagbok söndag 19 april 1998
Mörker, så börjar en helg. Ute är det ljust men inne är det mörkt. Mörkt av outtalade förväntningar. Det brukar kulminera lagom till lördagkvällen. Framåt söndag eftermiddag börjar man kvickna till och kan ta itu med något av alla de halvfärdiga projekt som ligger i hörnen och samlar dammråttor. Jag hann med att köpa nya skor innan helgen slog till. Dom ska nu ta mig till en affär så jag kan köpa något för att åtminstone kunna föra ett projekt vidare mot fulländning.
Dagbok söndag 12 april 1998
I natt sov jag i soffan eftersom mitt sovrum var en byggarbetsplats med en tät dimma av lacknafta. Efter en hel dag med gediget fuskarbete var det ny färg på nästan allting därinne. Den gamla rosa färgen var svår att få död på och tittar man noga kan man se lite rosa nyans lysa igenom den nya gröna väggfärgen. Fast bara om man tittar väldigt noga och i starkt ljus. Och för det lilla går jag inte och köper en burk grönfärg till. Taket var lika besvärligt eftersom jag upptäckte att det också var rosa och att den vita takfärgen höll på att ta slut.
På förmiddan sprang jag ner till jobbet och hämtade en bil och lite andra prylar för att åka till Södra berget. Det var lite jobb som behövde göras där uppe. På eftermiddan var jag på Södra berget en gång till men nu gick jag och det närmaste jag kom masten var att jag använde den för att pejla in en grottas position. Kanske är det hög tid att köpa en gps-navigator i år. USA lär ju ska släppa den militära noggrannheten även till civila användare.
På förmiddan sprang jag ner till jobbet och hämtade en bil och lite andra prylar för att åka till Södra berget. Det var lite jobb som behövde göras där uppe. På eftermiddan var jag på Södra berget en gång till men nu gick jag och det närmaste jag kom masten var att jag använde den för att pejla in en grottas position. Kanske är det hög tid att köpa en gps-navigator i år. USA lär ju ska släppa den militära noggrannheten även till civila användare.
Dagbok (lång)fredag 10 april 1998
Uppe med tuppen och sedan full fart. Jobba är jag i alla fall bra på. Åtminstone en stund. Jag lessnar på dörrmålningen vid lunchtid så då ger jag mig ut på en liten expedition till Södra berget. Den blev inte så liten, den här gången heller skulle man kunna säga. En fyra fem timmar senare är jag hemma och är lite mör i kroppen. Men jag hittade lite nya grottor. Ytterligare fyra timmar så börjar jag piggna till och tänker gå ut på krogen. Men väl nere på stan tappar jag gnistan alldeles och går hem igen. Väl hemma lägger jag in de nya grottorna på grottsajten och sedan somnar jag snabbt.
Dagbok torsdag 9 april 1998
Den här veckan har jag jobbat tvåskift men nu närmar det sig sitt slut och påskhelgen är snart ett faktum. Klockan nio tänker jag mig en lugn tur till arbetet för lite arbete och sedan ska jag vara ledig. Abrupt vaknar jag upp ur drömmarna och inser att jag ska åka till Övik idag igen. Vid sjutiden är jag hemma igen och lagar lite experimentell mat som vanligt. Potatis, kyckling, purjolök, morötter, paprika är ungefär vad jag hittar hemma.
Dagboken fredag 3 april 1998
Får man huvudvärk av kakao? En insändare som handlade om alternativt fikabröd fångade mitt intresse mest för att den såg lite skum ut. Insändarskribenten tyckte det skulle finnas fikabröd utan choklad och kakao på något fik han eller hon besökte. Orsaken skulle vara migrän såg jag i slutet av textmassan. Jag själv, lite allmänt snobbig, köper naturligtvis inte choklad och knappast inte den minsta chokladbit med mindre än 70% kakao. På den lilla konsumbutiken vid Sandöbron fanns det belgiska chokladkakor som hade det rätta knäppet när man bröt av en bit. I morse tryckte jag i mig en rejäl bit på vägen upp till Södra berget. Det tog inte lång tid förrän jag var färdig att dö av huvudvärk. Nu sitter jag hemma och tänker onda tankar och tycker allt är skit. Igår kände jag bara av dom trevliga verkningarna av kakaot. Fast som vanligt lär det vara något psykosomatiskt men det hindrar mig ändå från att ta en tröstbio. Trösten skulle vara för en fjällresa jag inte orkade med.
Egentligen eller naturligtvis ska jag vara rätt nöjd och inte sitta här och klaga. Den här veckan har varit bra förutom på jobbet där det gått extremt trögt med trilskande utrustningar. Hemma är hallväggarna nymålade och snart har sovrummet fått nya kulörer. Glasögonen jag förstörde under en misslyckad reparation har ersatts av kontaktlinser. Det känns lika bra som förra gången jag hade linser. I sina bästa stunder funkar dom så bra att man tror att man fått synen tillbaka.
I förrgår skulle jag testa formen inför sommarens löpartävlingar. Sist jag sprang var på Indalsledenloppet i juni. Ute var det mörkt och kallt och inte särskilt mysigt. Jag sprang min 7 kilometers testrunda och klarade det på 35 minuter utan att ens bli anfådd. Fast det var ju inget att förvånas över. Transportmotionen som jag kallar det fungerar bra om man nöjer sig att på sin årliga löprunda inte springa fortare än den vanlige motionären. Undrar hur bra man skulle bli om man skulle löpträna lite oftare? En hypotetisk fråga så den hoppar vi över.
Nu är det körförbud på bilen också. Jag har naturligtvis inte fixat nå´n ny ljuddämpare så besiktning under mars var det inte tal om. Nu är det april och den funktion som hindrar oss slarviga bilägare från att köra bilen har trätt in. Snart skiter jag i den där röda opeln som står här ute på parkeringen.
Egentligen eller naturligtvis ska jag vara rätt nöjd och inte sitta här och klaga. Den här veckan har varit bra förutom på jobbet där det gått extremt trögt med trilskande utrustningar. Hemma är hallväggarna nymålade och snart har sovrummet fått nya kulörer. Glasögonen jag förstörde under en misslyckad reparation har ersatts av kontaktlinser. Det känns lika bra som förra gången jag hade linser. I sina bästa stunder funkar dom så bra att man tror att man fått synen tillbaka.
I förrgår skulle jag testa formen inför sommarens löpartävlingar. Sist jag sprang var på Indalsledenloppet i juni. Ute var det mörkt och kallt och inte särskilt mysigt. Jag sprang min 7 kilometers testrunda och klarade det på 35 minuter utan att ens bli anfådd. Fast det var ju inget att förvånas över. Transportmotionen som jag kallar det fungerar bra om man nöjer sig att på sin årliga löprunda inte springa fortare än den vanlige motionären. Undrar hur bra man skulle bli om man skulle löpträna lite oftare? En hypotetisk fråga så den hoppar vi över.
Nu är det körförbud på bilen också. Jag har naturligtvis inte fixat nå´n ny ljuddämpare så besiktning under mars var det inte tal om. Nu är det april och den funktion som hindrar oss slarviga bilägare från att köra bilen har trätt in. Snart skiter jag i den där röda opeln som står här ute på parkeringen.
Dagbok söndag 22 mars 1998
Så har det äntligen hänt det jag väntat så länge på. Efter flera år av snack om att nu ska det ske och nästa år då ska jag minsann också.
I det lilla fjällsamhället hyrde jag mig en snowboard med skor och köpte ett liftkort för hela dan. Jag har liksom aldrig riktigt betämt mig för höger eller vänster. Inte gjort upp med det förflutna i form av plågsamma välskrivningsövningar. Numera smeker jag musen med vänster men kastar snöbollar med höger. Resultatet blir det önskade så varför ska man fundera över det.
Ända tills man ska åka bräda då. Nu gäller det att ta ställning och det fort. Till slut fastnar jag för att göra som alla andra vilket ju knappast kan vara helt fel. Väl framme vid liften finns ingen återvändo och vänsterfoten ska spännas fast på den otympliga tingesten. Eftersom jag vet att ni är många som åkt lift med en bräda på foten ska jag inte tråka ut er med detaljer. Men upp kom jag inte.
Nere vid stället för skruvmejslar kunde jag pusta ut lite och våndas utan att någon ifrågasatte vad jag höll på med. Nu skulle högerfoten sitta på första parkett inget snack om saken. Jag vred lite på bindningen med en världsvan min och justerade lite på måfå.
Jajamänsan nu kom jag längre än en meter i liften och några kämpiga minuter senare kunde jag stämpla in om inte på toppen så närapå.
Strax före lunch kände jag mig som en stjärna på att åka i lössnö och kunde nästan ta mig ner i dom pistade branterna.
Efter lunch var det bara att se sanningen i vitögat och världens sämsta snowboardåkare stämplade ut för afterskin.
Där var det bara norrmän och norrkvinnor, piker, jenter eller vad dom nu kallas. Nu kunde jag sitta i lugn och ro och göra något jag är bra på. Studera och fundera alltså. Det fanns en del att studera så det blev inte så långtråkiga timmar tills dom andra var trötta på att åka i regnet.
Nu är det söndag och idag var det grottkrypning i Östersund på schemat. Riktigt trevligt faktiskt och ännu en helg ska snart övergå till vardagens bestyr.
I det lilla fjällsamhället hyrde jag mig en snowboard med skor och köpte ett liftkort för hela dan. Jag har liksom aldrig riktigt betämt mig för höger eller vänster. Inte gjort upp med det förflutna i form av plågsamma välskrivningsövningar. Numera smeker jag musen med vänster men kastar snöbollar med höger. Resultatet blir det önskade så varför ska man fundera över det.
Ända tills man ska åka bräda då. Nu gäller det att ta ställning och det fort. Till slut fastnar jag för att göra som alla andra vilket ju knappast kan vara helt fel. Väl framme vid liften finns ingen återvändo och vänsterfoten ska spännas fast på den otympliga tingesten. Eftersom jag vet att ni är många som åkt lift med en bräda på foten ska jag inte tråka ut er med detaljer. Men upp kom jag inte.
Nere vid stället för skruvmejslar kunde jag pusta ut lite och våndas utan att någon ifrågasatte vad jag höll på med. Nu skulle högerfoten sitta på första parkett inget snack om saken. Jag vred lite på bindningen med en världsvan min och justerade lite på måfå.
Jajamänsan nu kom jag längre än en meter i liften och några kämpiga minuter senare kunde jag stämpla in om inte på toppen så närapå.
Strax före lunch kände jag mig som en stjärna på att åka i lössnö och kunde nästan ta mig ner i dom pistade branterna.
Efter lunch var det bara att se sanningen i vitögat och världens sämsta snowboardåkare stämplade ut för afterskin.
Där var det bara norrmän och norrkvinnor, piker, jenter eller vad dom nu kallas. Nu kunde jag sitta i lugn och ro och göra något jag är bra på. Studera och fundera alltså. Det fanns en del att studera så det blev inte så långtråkiga timmar tills dom andra var trötta på att åka i regnet.
Nu är det söndag och idag var det grottkrypning i Östersund på schemat. Riktigt trevligt faktiskt och ännu en helg ska snart övergå till vardagens bestyr.
Dagbok onsdag 11 mars 1998
Tidig morgon, ruskigt tidig. Moralen är extremt låg vid femtiden på morgonen och man är nära att strunta i tåget och hoppa över det där mötet. Inte kan det väl vara så viktigt? Ute är det -10 grader så nere på stan är det säkert 15 eller kallare. Jag måste ha ett par varma handskar för händerna men resten av kroppen får nöja sig med en tunn och obehaglig plastjacka.
På X2000 till Stockholm händer inget minnesvärt. Jag plöjer igenom fyra DN, en ST och en DI från pärm till pärm som det brukar heta. Biljetten hem försvinner i den gigantiska högen av returpapper och jag får köpa en ny senare under dagen.
Till lunch äter jag något dom kallar risrätt men i själva verket är det en sorts pytt i panna fast med ris istället för potatis och en del annat spännande man inte hittar i pytt i pannor. Istället för rödbetor är det räkor ovanpå och kvinnan i kassan tycker jag ska ta söt chilisås till. En bra idé visar det sig. Ett utmärkt alternativ till pytt i panna tänker jag och försöker analysera vad som ingår.
Promenaden från Årsta till City går fort och jag hamnar på Hemköp City i Åhlenshuset. Alldeles förstummad över storstadens matutbud handlar jag lite färdkost. Det är inte bara båtlivet som lockar i Stockholm. Glömmer bort att jag skulle gå förbi bror som bor nära centralen.
Försöker spana på en tjej som gömmer sig bakom ett ryggstöd men hon tittar inte fram förrän strax före Gävle där hon går av.
Två kvinnor pratar sjukdomar så att det kryper i kroppen. Visste knappt att man kunde ha så många sjukdomar på en gång. Den ena känner sig orättvist utpekad som hypokondriker. I mina öron verkar hypokondri vara en mild beskrivning av hennes sjukdomsfixering. Jag går till restaurangvagnen som numera är mera som en kiosk när konduktörerna tagit över affärerna.
Efter Söderhamn sover jag gott och i Sundsvall funderar jag till och med över att ta en taxi hem. Men som vanligt är det bara att bita ihop. Jag är nyvaken och lite kall och ger mig ut i den kalla natten och vandrar hemåt. Vid SCA-huset hittar jag en träningsklädd människa att gå ikapp med och jag glömmer snabbt bort att det är kallt. I busbacken sackar hon snabbt efter och jag kan komma upp på Hagavägen som en överlägsen segrare trots att det är något oklart vad jag vunnit.
På X2000 till Stockholm händer inget minnesvärt. Jag plöjer igenom fyra DN, en ST och en DI från pärm till pärm som det brukar heta. Biljetten hem försvinner i den gigantiska högen av returpapper och jag får köpa en ny senare under dagen.
Till lunch äter jag något dom kallar risrätt men i själva verket är det en sorts pytt i panna fast med ris istället för potatis och en del annat spännande man inte hittar i pytt i pannor. Istället för rödbetor är det räkor ovanpå och kvinnan i kassan tycker jag ska ta söt chilisås till. En bra idé visar det sig. Ett utmärkt alternativ till pytt i panna tänker jag och försöker analysera vad som ingår.
Promenaden från Årsta till City går fort och jag hamnar på Hemköp City i Åhlenshuset. Alldeles förstummad över storstadens matutbud handlar jag lite färdkost. Det är inte bara båtlivet som lockar i Stockholm. Glömmer bort att jag skulle gå förbi bror som bor nära centralen.
Försöker spana på en tjej som gömmer sig bakom ett ryggstöd men hon tittar inte fram förrän strax före Gävle där hon går av.
Två kvinnor pratar sjukdomar så att det kryper i kroppen. Visste knappt att man kunde ha så många sjukdomar på en gång. Den ena känner sig orättvist utpekad som hypokondriker. I mina öron verkar hypokondri vara en mild beskrivning av hennes sjukdomsfixering. Jag går till restaurangvagnen som numera är mera som en kiosk när konduktörerna tagit över affärerna.
Efter Söderhamn sover jag gott och i Sundsvall funderar jag till och med över att ta en taxi hem. Men som vanligt är det bara att bita ihop. Jag är nyvaken och lite kall och ger mig ut i den kalla natten och vandrar hemåt. Vid SCA-huset hittar jag en träningsklädd människa att gå ikapp med och jag glömmer snabbt bort att det är kallt. I busbacken sackar hon snabbt efter och jag kan komma upp på Hagavägen som en överlägsen segrare trots att det är något oklart vad jag vunnit.
Dagbok måndag 9 mars 1998
I Hemstanäs utanför Tönsen eller om det är tvärtom så var det ganska lugnt idag också. Jag hamnade där efter lunch och 21 mil i bilen. På vägen ner var jag skärpt för att kunna göra nya iakttagelser av gamla fenomen eller bara komma på något nytt att fundera över. Nu när det nästan är läggdags kommer jag inte ihåg något alls. En 740 turbo intercooler med regnummer OJA nånting låg bakom hela vägen från Njurundabommen till Kungsgården där jag vek av E4an. Hur jag än funderade kunde jag inte hitta på något om varken bilen eller dess besättning. I Bollnäs såg jag några figurer som utstrålade ledighet mitt på dagen. En aningen dröjande gångstil där stegen avslöjar att promenaden inte har något mål eller åtminstone inget mål som ska klaras av inom stipulerad tid.
Den här gången lyckades jag undvika att hamna på vägen mot Edsbyn som brukligt är. Vänster två gånger ska det vara.
I Kilafors var det lugnt vid Garntjänst men att stickandet drastiskt minskat visste jag ju redan.
På vägen hem besökte jag olika livsmedelsaffärer i Hälsingland. Först ut var E4-center i Söderhamn eller vad det heter. Jag handlade lite mat för att kunna koka till lite att ha i matlådan. Det tog inte lång tid förrän jag satt i kafét och spanade som en utrikeskorrespondent på uppdrag. När jag tröttnade på Söderhamnsborna så ringde jag mamma och frågade hur programverket i tvättmaskinet jag fått av henne fungerar.
Tillbaka på jobbet vid halvniotiden fixade jag lite länkprojar och nu vid tiotiden är jag hemma och ganska tom i huvudet.
Den här gången lyckades jag undvika att hamna på vägen mot Edsbyn som brukligt är. Vänster två gånger ska det vara.
I Kilafors var det lugnt vid Garntjänst men att stickandet drastiskt minskat visste jag ju redan.
På vägen hem besökte jag olika livsmedelsaffärer i Hälsingland. Först ut var E4-center i Söderhamn eller vad det heter. Jag handlade lite mat för att kunna koka till lite att ha i matlådan. Det tog inte lång tid förrän jag satt i kafét och spanade som en utrikeskorrespondent på uppdrag. När jag tröttnade på Söderhamnsborna så ringde jag mamma och frågade hur programverket i tvättmaskinet jag fått av henne fungerar.
Tillbaka på jobbet vid halvniotiden fixade jag lite länkprojar och nu vid tiotiden är jag hemma och ganska tom i huvudet.
Dagbok måndag 1 mars 1998
En småtrist standarddag men nu är det ju faktiskt lite ljust ute redan när min stereo startar. Inte mycket att komma med. Jag borde kunna komma på något mer än lite gryningsljus som är positivt med denna måndag. En dag borde helt enkelt inte få vara tråkig, åtminstone inte hela tiden. (Jag funderar en stund) Nä, tyvärr bara jobb nästan hela dagen. Nu äter jag två morötter och dom är ganska goda så nu kanske jag får gå och sova med gott samvete.
Dagbok torsdag 26 februari 1998
Inga kvalitetstankar har tänkts idag, inget av vikt har hänt. Jag tror det är som med datorn ungefär. När inte cpu:n är belastad med tvingande arbetsuppgifter används kraften till bakgrundsprocesser. I hjärnan är det omedvetna processer som startas av intryck och tankar man knappt märker. Själv blev jag väckt av telefonen tidigt i morse och insåg hur jag i drömmen hade byggt ett helt scenario av en liten grej jag hörde i förbifarten bara. Tydligen var det här viktigare för mig än vad jag först trodde.
Fast det roligaste var nog att få träffa min kompis grotthunden. Han och jag ska ut på grottjakt under fredagen.
Fast det roligaste var nog att få träffa min kompis grotthunden. Han och jag ska ut på grottjakt under fredagen.
Dagbok onsdag 25 februari 1998
Idag är det min födelsedag men det finns fortfarande vid midnatt en oroande stor mängd tårta kvar. Det kan ju bero på att min bror och jag inte är några världsrekordhållare i tårtätning precis. Det är på födelsedagen man liksom testar av hur många kompisar man har. Fast har dom lika dåligt minne som jag har så har testet knappast någon relevans.
Eftersom det trots allt var en lite festligare dag idag så köpte jag en kaffebrygagre. Kaffet blev så gott att jag blev helt fascinerad. Men eftersom det var en Moccamaster så borde man inte bli förvånad. Den har ju visat framfötterna förut.
Nu har det slocknat i nästan alla fönster häromkring så jag ska följa grannarnas exempel och försöka sova lite trots allt gott kaffe jag druckit.
Eftersom det trots allt var en lite festligare dag idag så köpte jag en kaffebrygagre. Kaffet blev så gott att jag blev helt fascinerad. Men eftersom det var en Moccamaster så borde man inte bli förvånad. Den har ju visat framfötterna förut.
Nu har det slocknat i nästan alla fönster häromkring så jag ska följa grannarnas exempel och försöka sova lite trots allt gott kaffe jag druckit.
Dagbok tisdag 24 februari 1998
I övermod ställde jag om timern till att starta stereon redan klockan 06.00. Naturligtvis funkade det inte utan jag kom inte till jobbet ett dugg tidigare för det. Vid middagstid var jag halvdöd men nu när klockan närmar sig midnatt börjar jag komma upp i varv ordentligt. Lite besvärligt faktiskt.
Idag läste jag om en grej i tidningen, som vanligt alltså. Jag tror det var i söndagens DN. Det passade så bra nu när jag snöat in på det här med prylar. Det var en tänkare som talade om lycka och hur människorna söker efter den. Han menade att alltför många strävar efter lyckans symboler såsom villa, bil, dyra prylar och pengar. Det kändes bra att få lite uppmuntran i kampen mot prylarna. Nu gäller det att lägga in en högre växel och få bort de sista resterna av en svunnen prylepok.
Idag läste jag om en grej i tidningen, som vanligt alltså. Jag tror det var i söndagens DN. Det passade så bra nu när jag snöat in på det här med prylar. Det var en tänkare som talade om lycka och hur människorna söker efter den. Han menade att alltför många strävar efter lyckans symboler såsom villa, bil, dyra prylar och pengar. Det kändes bra att få lite uppmuntran i kampen mot prylarna. Nu gäller det att lägga in en högre växel och få bort de sista resterna av en svunnen prylepok.
Dagbok söndag 22 februari 1998
Idag vaknade jag i nya dunsovsäcken i skogen vid Medskogs. Finns beskrivet på annan plats. (Titta på Grovers rapporter) Det första valet jag gjorde var att avstå från havregrynsgröten. Inget svårt val eller ens avgörande på något sätt men ändå ett val. Snart fyller jag år men det är ju inte heller avgörande. Åren kommer inte stötvis utan smyger sig mera på en. Jag brukar för det mesta ha lite svårt att identifiera mig med mina generationskamrater. Jag vaknar ändå ganska nöjd. I natt har jag utökat min kunskap.
Dock saknas likväl den där kraften som kan driva en människa ur sängen med ett språng. Jag har alla de fysiska förutsättningarna men motivationen som är viktigast av allt saknas liksom. Varför ska man hoppa ur sängen brukar jag tänka. Det är mycket skönare att vakna stegvis. Komma tidigt på jobbet har inget egenvärde. Snarare tvärtom. Med ett lugnt uppvaknande anländer man redo för att arbeta. Då har dom som kom när jag låg i sängen redan med hjälp av kaffe och diskussioner vid fikabordet förbrukat en halvtimme. Ute i skogen i sovsäcken gäller andra lagar. Behövs det så kan jag hoppa ur sovsäcken men det behövs rätt sällan.
"Vad vet du?" Läste jag om för ett tag sedan. Skulle vara ett finlandssvenskt uttryck man använder vid ett möte. Jag blev helt tagen och såg något jag tyckte var genialiskt. Fascination eller kontemplation var temat. Antingen fascineras man av en person vid mötet. Eller så vill man veta vad denna andra människa vet. Kanske är det bara finlandssvenskan motsvarighet till "hur är det med dig då?" eller "hur mår du då?" något man säger utan att ens vänta sig ett svar. Jag svarar aldrig på såna frågor. Jag brukar inte ställa dom heller. Man får ju aldrig relevanta svar på den frågan. Nä, studera kroppspråket istället. Men likväl mycket tänkvärt
Idag åkte jag en hel del med min bil faktiskt. Inget att jubla över men jag var en i mängden. Det tillförde knappast något nytt till mitt liv men som transport betraktat var det ok.
Nu sitter jag och våndas över posten. Det är så mycket att läsa och behandla. Jobbigt känns det som. Förmodligen sitter det i huvudet som allting annat men vissa idéer är mera persistenta än andra. Mera motståndskraftiga mot bildning och intelligens.
Min nya matgrupp i vardagsrummet invigdes idag med en mycket god gryta och stearinljus. Rolf Wikström sjunger Ferlinvisor på stereon och allt är ganska behagligt.
Ja, jag har fått godkänt för denna dag trots bilåkandet.
Dock saknas likväl den där kraften som kan driva en människa ur sängen med ett språng. Jag har alla de fysiska förutsättningarna men motivationen som är viktigast av allt saknas liksom. Varför ska man hoppa ur sängen brukar jag tänka. Det är mycket skönare att vakna stegvis. Komma tidigt på jobbet har inget egenvärde. Snarare tvärtom. Med ett lugnt uppvaknande anländer man redo för att arbeta. Då har dom som kom när jag låg i sängen redan med hjälp av kaffe och diskussioner vid fikabordet förbrukat en halvtimme. Ute i skogen i sovsäcken gäller andra lagar. Behövs det så kan jag hoppa ur sovsäcken men det behövs rätt sällan.
"Vad vet du?" Läste jag om för ett tag sedan. Skulle vara ett finlandssvenskt uttryck man använder vid ett möte. Jag blev helt tagen och såg något jag tyckte var genialiskt. Fascination eller kontemplation var temat. Antingen fascineras man av en person vid mötet. Eller så vill man veta vad denna andra människa vet. Kanske är det bara finlandssvenskan motsvarighet till "hur är det med dig då?" eller "hur mår du då?" något man säger utan att ens vänta sig ett svar. Jag svarar aldrig på såna frågor. Jag brukar inte ställa dom heller. Man får ju aldrig relevanta svar på den frågan. Nä, studera kroppspråket istället. Men likväl mycket tänkvärt
Idag åkte jag en hel del med min bil faktiskt. Inget att jubla över men jag var en i mängden. Det tillförde knappast något nytt till mitt liv men som transport betraktat var det ok.
Nu sitter jag och våndas över posten. Det är så mycket att läsa och behandla. Jobbigt känns det som. Förmodligen sitter det i huvudet som allting annat men vissa idéer är mera persistenta än andra. Mera motståndskraftiga mot bildning och intelligens.
Min nya matgrupp i vardagsrummet invigdes idag med en mycket god gryta och stearinljus. Rolf Wikström sjunger Ferlinvisor på stereon och allt är ganska behagligt.
Ja, jag har fått godkänt för denna dag trots bilåkandet.
Dagbok fredag 20 februari 1998
Igår kväll var det årsmöte med fackföreningen på jobbet. Inte så upphetsande som man brukar säga men efteråt var det gratis middag. Jag kom hem lite sent så det var till att kliva upp sent i morse, som vanligt. När jag var på väg till jobbet vid kvart över nio så ringde det och så var den lugna morgonen inte lugn längre.
På SVT hade dom ett fel som jag var utvald att fixa. Väl framme träffade jag min favorittjej eller en av dem egentligen. Mattias Göransson kallar det fetplastiga glasögon och sådana har dom, tjejerna på tv. Mitt fel var snabbt fixat så att man kunde studera arbetet på tv-stationen i lugn och ro. Fast nog är dom lite enahanda eller likriktade, personalen alltså.
Senare under dagen hann jag med en sväng upp i masten Södra berget. Då kändes det i hela kroppen att jag hann med att dricka alldeles för mycket kaffe under den korta tid jag studerade hur dom repade på något nytt magasinsprogram. Man blir lite darrig liksom. Inte av höjden men av koffeinet tror jag. Med eftersom det är ganska trivsamt att hänga uppe i masten och titta på utsikten över stan glömde jag snabbt koffeinet.
Dom där fetplastiga hade en distraherande verkan och jag gjorde inte så mycket mer på jobbet idag.
Nu har jag ätit en middag och ska snart ut på lite camping och skidåkning i helgen. Alltså borde jag snarast försöka få ner lite användbara saker i ryggsäcken.
På SVT hade dom ett fel som jag var utvald att fixa. Väl framme träffade jag min favorittjej eller en av dem egentligen. Mattias Göransson kallar det fetplastiga glasögon och sådana har dom, tjejerna på tv. Mitt fel var snabbt fixat så att man kunde studera arbetet på tv-stationen i lugn och ro. Fast nog är dom lite enahanda eller likriktade, personalen alltså.
Senare under dagen hann jag med en sväng upp i masten Södra berget. Då kändes det i hela kroppen att jag hann med att dricka alldeles för mycket kaffe under den korta tid jag studerade hur dom repade på något nytt magasinsprogram. Man blir lite darrig liksom. Inte av höjden men av koffeinet tror jag. Med eftersom det är ganska trivsamt att hänga uppe i masten och titta på utsikten över stan glömde jag snabbt koffeinet.
Dom där fetplastiga hade en distraherande verkan och jag gjorde inte så mycket mer på jobbet idag.
Nu har jag ätit en middag och ska snart ut på lite camping och skidåkning i helgen. Alltså borde jag snarast försöka få ner lite användbara saker i ryggsäcken.
Dagbok fredag 13 februari 1998
En ganska händelserik dag faktiskt. Som vanligt gick det lite trögt att komma upp ur sängen. Men Annika gjorde sitt bästa och idag var temat olycklig kärlek. Det orkar man ju inte med och i köket finns ingen radio. Idag var det begravning och först var jag inne på rebellen. Vanliga svarta Levi´s med svart skjorta. Dom gula skosnörena skulle äntligen bytas till mörkblåa. Men strax före begravningen hamnade jag i hemmet med en ful smal svart slips och en minst lika ful kavaj med silverfärgade figurer på. Billig en gång i tiden. På Myrorna tror jag. Ännu ett plagg som hängt där och väntat på någon som kan komma i även dom små storlekarna.
På jobbet var det ungefär som vanligt med lite felsökning, en del brev att läsa och en tur till Södra berget.
Begravningen var den också ungefär som vanligt. Jag är ju nästan stamgäst i Mjösunds gravkapell. Fast å andra sidan är min släkt snart slut så man kanske ska vara tacksam så länge det pågår.
Efter begravningen tänkte jag först laga mat för det är ju alltid kul på fredagskvällen. Men snabbt insåg jag att det var faktiskt fullt i magen efter begravningsmiddagen. Besviken så satte jag mig vid datorn och bläddrade runt lite. Kanske skulle det vara fjärrkontroll på datorn. Dom kanske lyckas sälja www via tv ändå, vem vet. En rejäl whiskey fick ersätta den uteblivna middagen och jag övergick till mina egna alster. Lite uppdateringar här och där sedan var jag less på det.
En stund med kommisarie Morse på vanliga tv:n och nu sitter jag här igen vid datorn. Jag hade ju inga pengar i plånboken idag så krogen var inget riktigt bra alternativ. Återstå bara en cd i sovrumsstereon och lite sömn.
På jobbet var det ungefär som vanligt med lite felsökning, en del brev att läsa och en tur till Södra berget.
Begravningen var den också ungefär som vanligt. Jag är ju nästan stamgäst i Mjösunds gravkapell. Fast å andra sidan är min släkt snart slut så man kanske ska vara tacksam så länge det pågår.
Efter begravningen tänkte jag först laga mat för det är ju alltid kul på fredagskvällen. Men snabbt insåg jag att det var faktiskt fullt i magen efter begravningsmiddagen. Besviken så satte jag mig vid datorn och bläddrade runt lite. Kanske skulle det vara fjärrkontroll på datorn. Dom kanske lyckas sälja www via tv ändå, vem vet. En rejäl whiskey fick ersätta den uteblivna middagen och jag övergick till mina egna alster. Lite uppdateringar här och där sedan var jag less på det.
En stund med kommisarie Morse på vanliga tv:n och nu sitter jag här igen vid datorn. Jag hade ju inga pengar i plånboken idag så krogen var inget riktigt bra alternativ. Återstå bara en cd i sovrumsstereon och lite sömn.
Dagbok tisdag 10 februari 1998
Skönt att sitta här efter en liten kvällspromenad en sväng på stan och sedan en tur på Norra berget. Månsken och skare och allt på samma gång. För mig är den kombinationen något alldeles extra. Känslan av frihet när man kan röra sig på ett ovant ovanpå snön mellan träden. Ljuset ger en helt annan förnimmelse av naturen än det vanliga lite tråkiga dagsljuset som komer direkt från solen.
Som vanligt fick man klättra upp i tornet eftersom det är låst. Väl uppe kunde jag påbörja dagens spaning. Nästan omedelbart dyker en figur med hund upp. Mycket fascinerande att se hur hunden rörde sig kring husse som mest bara stod och rökte. Man blir nästan lite gråtmild när man ser en hund sådär. Men ingen schäfer med matte som kommer genom skogen idag heller. En knappast helt oväntad situation.
Nu lär det väl inte hända så mycket mer idag så jag tar nog en stund med "Vertical Caving" eller Petzls katalog kanske.
Godnatt !
Dagbok 23 januari 1998
Fredag, fredag du kära vän. Inte ger jag mycket för ditt insmickrande snack om fest och glamour inte. Maten får bli lite halvglamorös med lite vin. Brorsans tips om ett vitt vin med kvalitet trots ett pris på under femtiolappen var värt att prova. Att flaskan var försedd med riktigt kork gjorde ju att det satt som en smäck. Åtminstone för oss som så att säga investerat i en leverpull.
Nu kom jag att tänka på min förvandling eller kanske den metamorfos jag genomgått. Från den störste samlaren du någonsin känt till en hänsynslös, känslokall och hypereffektiv kastare. En som kastar bort saker alltså. Första steget i min karriär var att tömma mitt radio och elektronikförråd på sådant som på den tiden ansågs som oumbärbart. Det blev tror jag sex sopcontainrar. Förmodligen fyllde mina prylar upp det mesta av tomrummet i innanmätet. Det tog några år men nu kan jag slänga bort nästan vad som helst. Från att ha varit mitt liv har nu prylarna blivit ett hinder på vägen till nirvana eller åtminstone ett vettigt liv. Har man inte använt eller intresserat sig för något på senaste året är det knappast värt att spara. Tänk bara på att det enda som består så länge du lever är lite elektriska impulser i kroppen. Mer är det inte.
Alltså, fokusera på impulserna vare sig dom består av hormoner, kemiska eller elektriska signaler. Kan man dessutom stå emot de lägsta ordningens impulser som inte vill mycket mer än att du för dina gener vidare så finns det verkligen en chans att du kan leva vidare på ett någorlunda vettigt sätt. Det är så jag brukar tänka i min ensamhet. Tankarna skingras snabbt när jag råkar se min granne i den svarta behån som hastigast. Fan också, inte är det lätt det här inte!
Klart slut
dagbok 21 januari 1998
Kvart i elva ser jag på klockan. En skötsam människa borde vid den tiden börja fundera på lite sömn har jag lärt mig och börjar genast att plita ner lite dagboksanteckningar. Dör jag imorgon kan ju efterlevande få en liten ledtråd hur det gick till tänker jag och skriver vidare.
Idag hade dom grönt te igen på affären. Lite inne sådär med grönt te. Helst vill jag ju dricka oanade mängder kaffe men det funkar ju inte riktigt. Kroppen vill liksom inte vara med om det.
Jag tänkte ägna mig åt att slänga bort en massa skräp idag men modet svek vid 22-tiden. Mina sura grannar har fått för sig att jag är en fridstörare. Inte har dom läst våra stadgar om tyst vid 23 heller. Men som ledamot i styrelsen är det bara att bita ihop. Man har ju ett rykte som skötsam yngling i sina bästa år att tänka på. Det blev ändå en massa returburkar till plåtinsamlingen. Ganska bra tänkte jag och slängde bort en massa pengar. Fast värdet är ju egentligen fiktivt. Det ska ju realiseras eller burkarna pantas innan pengarna är i hamn. I skenet av den vetskapen känns det nästan prisvärt att slippa släpa burkarna till affären för att få pengar till en liter mjölk.
Dom nya skorna funkar bra och bevisar ännu en gång att man ska köpa skor utifrån sulans prestanda. Jag kollar först efter Vibrammärket och sedan vilken Vibramsula det är. En snabb titt på prislappen och är det inte oskäligt så slår jag till. Men så kan jag ta mig fram bekymmersfritt utan att halka omkring på isen också. Att man på det sättet hamnar i en konstant otakt med modet är ju sån´t man kan leva med. Den interna klockan är i "free running mode" som vi säger i branschen.
12 minuter för det här lilla. Jag måste lära mig att skriva fortare på tangentbordet. Teet är slut och jag också. Det får väl bli lite studier om grottklättring innan jag slutligen kommer i säng.
Dagbok 9 januari 1998
Kan man bli tröttare än så här tänker jag när jag reser mig lite slött på armbågen. Strax därefter ligger jag ner igen. Förmodligen somnar jag om på en timme eller så. Fem över nio kan jag logga in på jobbet. Idag har det inte kommit så många junkmail. Om att tjäna pengar som vanligt eller sex kanske. Tröttsamt. Jag håller mig nästan hela dan men sent på eftermiddan ringer hon. Jag tänker genast på en bild ur en tidning där hon står och målar läpparna. Är det samma? Ja det är det nog. Jag ska visst ringa nå´n säger hon. Det tar bara ett par minuter sedan är han utdömd och jag har satt igång maskineriet. Ja, han förtjänade det men onödigt var det.
Vad ska jag göra ikväll? Läsa en roman, en novellsamlig och kolla i ett par faktaböcker som vanligt kanske. Biblioteket stänger tidigare på fredagar. Mat måste jag handla. Det får bli något improviserat tror jag. Jag kan aldrig komma ihåg ett recept ändå. Några vinflaskor att fylla det nya ödsliga stället med. Mycket att hinna med. Om jag hoppar över eftermiddagsfikat så kan jag gå lite tidigare utan alltför dåligt samvetet.
På biblioteket står dom tonårstjerna. Dom ska boka tid vid nå´n Internetdator tror jag. Hörde om det på radion. Dom samlas ett gäng runt datorn och sedan chattar dom med killarna. På ett bibliotek har dom förbjudit chat för det blev så fnittrigt. Killarna som står vid datorena kollar på några tråkiga sidor av den typ som brädklädda killar brukar kolla på. Jag går vidare från min utsiktspunkt på balkongen. Målmedvetet letar jag upp en roman och ett par novellsamlingar.
Sedan blir några flaskor mest på måfå. Argentina och Bulgarien ser jag när jag kommer hem.
Man skör köttbiten i småbitar. Marinerar i soja. Jasminriset är slut. Iväg till affären igen. Skär lite små lökbitar. Steker. Syrad grädde. Nymald peppar. Rosépepparkorn. Osötad stark senap. Puttrar lite. Förrätt. Får bli två sköljda skivor ananas frästa i curry med lite sötsur chilisås i mitten. Förvånansvärt gott. En Argentinare rycker jag fram och stället blev genast nästan tomt igen.
Nu är klockan är redan tio och jag har liksom inte gjort annat än att läsa en novellsamling. Himla bra faktiskt men nu borde jag gå ut och göra något nyttigare. Antingen blir det en liten promenad i snön eller så får det bli krogen.
Det blev en promenad i snön. Jag trampade upp stigen upp till Norra berget lite. Måste ju tänka på turisterna som kommer hit i helgen.
Vad ska jag göra ikväll? Läsa en roman, en novellsamlig och kolla i ett par faktaböcker som vanligt kanske. Biblioteket stänger tidigare på fredagar. Mat måste jag handla. Det får bli något improviserat tror jag. Jag kan aldrig komma ihåg ett recept ändå. Några vinflaskor att fylla det nya ödsliga stället med. Mycket att hinna med. Om jag hoppar över eftermiddagsfikat så kan jag gå lite tidigare utan alltför dåligt samvetet.
På biblioteket står dom tonårstjerna. Dom ska boka tid vid nå´n Internetdator tror jag. Hörde om det på radion. Dom samlas ett gäng runt datorn och sedan chattar dom med killarna. På ett bibliotek har dom förbjudit chat för det blev så fnittrigt. Killarna som står vid datorena kollar på några tråkiga sidor av den typ som brädklädda killar brukar kolla på. Jag går vidare från min utsiktspunkt på balkongen. Målmedvetet letar jag upp en roman och ett par novellsamlingar.
Sedan blir några flaskor mest på måfå. Argentina och Bulgarien ser jag när jag kommer hem.
Man skör köttbiten i småbitar. Marinerar i soja. Jasminriset är slut. Iväg till affären igen. Skär lite små lökbitar. Steker. Syrad grädde. Nymald peppar. Rosépepparkorn. Osötad stark senap. Puttrar lite. Förrätt. Får bli två sköljda skivor ananas frästa i curry med lite sötsur chilisås i mitten. Förvånansvärt gott. En Argentinare rycker jag fram och stället blev genast nästan tomt igen.
Nu är klockan är redan tio och jag har liksom inte gjort annat än att läsa en novellsamling. Himla bra faktiskt men nu borde jag gå ut och göra något nyttigare. Antingen blir det en liten promenad i snön eller så får det bli krogen.
Det blev en promenad i snön. Jag trampade upp stigen upp till Norra berget lite. Måste ju tänka på turisterna som kommer hit i helgen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)