Så har det äntligen hänt det jag väntat så länge på. Efter flera år av snack om att nu ska det ske och nästa år då ska jag minsann också.
I det lilla fjällsamhället hyrde jag mig en snowboard med skor och köpte ett liftkort för hela dan. Jag har liksom aldrig riktigt betämt mig för höger eller vänster. Inte gjort upp med det förflutna i form av plågsamma välskrivningsövningar. Numera smeker jag musen med vänster men kastar snöbollar med höger. Resultatet blir det önskade så varför ska man fundera över det.
Ända tills man ska åka bräda då. Nu gäller det att ta ställning och det fort. Till slut fastnar jag för att göra som alla andra vilket ju knappast kan vara helt fel. Väl framme vid liften finns ingen återvändo och vänsterfoten ska spännas fast på den otympliga tingesten. Eftersom jag vet att ni är många som åkt lift med en bräda på foten ska jag inte tråka ut er med detaljer. Men upp kom jag inte.
Nere vid stället för skruvmejslar kunde jag pusta ut lite och våndas utan att någon ifrågasatte vad jag höll på med. Nu skulle högerfoten sitta på första parkett inget snack om saken. Jag vred lite på bindningen med en världsvan min och justerade lite på måfå.
Jajamänsan nu kom jag längre än en meter i liften och några kämpiga minuter senare kunde jag stämpla in om inte på toppen så närapå.
Strax före lunch kände jag mig som en stjärna på att åka i lössnö och kunde nästan ta mig ner i dom pistade branterna.
Efter lunch var det bara att se sanningen i vitögat och världens sämsta snowboardåkare stämplade ut för afterskin.
Där var det bara norrmän och norrkvinnor, piker, jenter eller vad dom nu kallas. Nu kunde jag sitta i lugn och ro och göra något jag är bra på. Studera och fundera alltså. Det fanns en del att studera så det blev inte så långtråkiga timmar tills dom andra var trötta på att åka i regnet.
Nu är det söndag och idag var det grottkrypning i Östersund på schemat. Riktigt trevligt faktiskt och ännu en helg ska snart övergå till vardagens bestyr.
Dagbok onsdag 11 mars 1998
Tidig morgon, ruskigt tidig. Moralen är extremt låg vid femtiden på morgonen och man är nära att strunta i tåget och hoppa över det där mötet. Inte kan det väl vara så viktigt? Ute är det -10 grader så nere på stan är det säkert 15 eller kallare. Jag måste ha ett par varma handskar för händerna men resten av kroppen får nöja sig med en tunn och obehaglig plastjacka.
På X2000 till Stockholm händer inget minnesvärt. Jag plöjer igenom fyra DN, en ST och en DI från pärm till pärm som det brukar heta. Biljetten hem försvinner i den gigantiska högen av returpapper och jag får köpa en ny senare under dagen.
Till lunch äter jag något dom kallar risrätt men i själva verket är det en sorts pytt i panna fast med ris istället för potatis och en del annat spännande man inte hittar i pytt i pannor. Istället för rödbetor är det räkor ovanpå och kvinnan i kassan tycker jag ska ta söt chilisås till. En bra idé visar det sig. Ett utmärkt alternativ till pytt i panna tänker jag och försöker analysera vad som ingår.
Promenaden från Årsta till City går fort och jag hamnar på Hemköp City i Åhlenshuset. Alldeles förstummad över storstadens matutbud handlar jag lite färdkost. Det är inte bara båtlivet som lockar i Stockholm. Glömmer bort att jag skulle gå förbi bror som bor nära centralen.
Försöker spana på en tjej som gömmer sig bakom ett ryggstöd men hon tittar inte fram förrän strax före Gävle där hon går av.
Två kvinnor pratar sjukdomar så att det kryper i kroppen. Visste knappt att man kunde ha så många sjukdomar på en gång. Den ena känner sig orättvist utpekad som hypokondriker. I mina öron verkar hypokondri vara en mild beskrivning av hennes sjukdomsfixering. Jag går till restaurangvagnen som numera är mera som en kiosk när konduktörerna tagit över affärerna.
Efter Söderhamn sover jag gott och i Sundsvall funderar jag till och med över att ta en taxi hem. Men som vanligt är det bara att bita ihop. Jag är nyvaken och lite kall och ger mig ut i den kalla natten och vandrar hemåt. Vid SCA-huset hittar jag en träningsklädd människa att gå ikapp med och jag glömmer snabbt bort att det är kallt. I busbacken sackar hon snabbt efter och jag kan komma upp på Hagavägen som en överlägsen segrare trots att det är något oklart vad jag vunnit.
På X2000 till Stockholm händer inget minnesvärt. Jag plöjer igenom fyra DN, en ST och en DI från pärm till pärm som det brukar heta. Biljetten hem försvinner i den gigantiska högen av returpapper och jag får köpa en ny senare under dagen.
Till lunch äter jag något dom kallar risrätt men i själva verket är det en sorts pytt i panna fast med ris istället för potatis och en del annat spännande man inte hittar i pytt i pannor. Istället för rödbetor är det räkor ovanpå och kvinnan i kassan tycker jag ska ta söt chilisås till. En bra idé visar det sig. Ett utmärkt alternativ till pytt i panna tänker jag och försöker analysera vad som ingår.
Promenaden från Årsta till City går fort och jag hamnar på Hemköp City i Åhlenshuset. Alldeles förstummad över storstadens matutbud handlar jag lite färdkost. Det är inte bara båtlivet som lockar i Stockholm. Glömmer bort att jag skulle gå förbi bror som bor nära centralen.
Försöker spana på en tjej som gömmer sig bakom ett ryggstöd men hon tittar inte fram förrän strax före Gävle där hon går av.
Två kvinnor pratar sjukdomar så att det kryper i kroppen. Visste knappt att man kunde ha så många sjukdomar på en gång. Den ena känner sig orättvist utpekad som hypokondriker. I mina öron verkar hypokondri vara en mild beskrivning av hennes sjukdomsfixering. Jag går till restaurangvagnen som numera är mera som en kiosk när konduktörerna tagit över affärerna.
Efter Söderhamn sover jag gott och i Sundsvall funderar jag till och med över att ta en taxi hem. Men som vanligt är det bara att bita ihop. Jag är nyvaken och lite kall och ger mig ut i den kalla natten och vandrar hemåt. Vid SCA-huset hittar jag en träningsklädd människa att gå ikapp med och jag glömmer snabbt bort att det är kallt. I busbacken sackar hon snabbt efter och jag kan komma upp på Hagavägen som en överlägsen segrare trots att det är något oklart vad jag vunnit.
Dagbok måndag 9 mars 1998
I Hemstanäs utanför Tönsen eller om det är tvärtom så var det ganska lugnt idag också. Jag hamnade där efter lunch och 21 mil i bilen. På vägen ner var jag skärpt för att kunna göra nya iakttagelser av gamla fenomen eller bara komma på något nytt att fundera över. Nu när det nästan är läggdags kommer jag inte ihåg något alls. En 740 turbo intercooler med regnummer OJA nånting låg bakom hela vägen från Njurundabommen till Kungsgården där jag vek av E4an. Hur jag än funderade kunde jag inte hitta på något om varken bilen eller dess besättning. I Bollnäs såg jag några figurer som utstrålade ledighet mitt på dagen. En aningen dröjande gångstil där stegen avslöjar att promenaden inte har något mål eller åtminstone inget mål som ska klaras av inom stipulerad tid.
Den här gången lyckades jag undvika att hamna på vägen mot Edsbyn som brukligt är. Vänster två gånger ska det vara.
I Kilafors var det lugnt vid Garntjänst men att stickandet drastiskt minskat visste jag ju redan.
På vägen hem besökte jag olika livsmedelsaffärer i Hälsingland. Först ut var E4-center i Söderhamn eller vad det heter. Jag handlade lite mat för att kunna koka till lite att ha i matlådan. Det tog inte lång tid förrän jag satt i kafét och spanade som en utrikeskorrespondent på uppdrag. När jag tröttnade på Söderhamnsborna så ringde jag mamma och frågade hur programverket i tvättmaskinet jag fått av henne fungerar.
Tillbaka på jobbet vid halvniotiden fixade jag lite länkprojar och nu vid tiotiden är jag hemma och ganska tom i huvudet.
Den här gången lyckades jag undvika att hamna på vägen mot Edsbyn som brukligt är. Vänster två gånger ska det vara.
I Kilafors var det lugnt vid Garntjänst men att stickandet drastiskt minskat visste jag ju redan.
På vägen hem besökte jag olika livsmedelsaffärer i Hälsingland. Först ut var E4-center i Söderhamn eller vad det heter. Jag handlade lite mat för att kunna koka till lite att ha i matlådan. Det tog inte lång tid förrän jag satt i kafét och spanade som en utrikeskorrespondent på uppdrag. När jag tröttnade på Söderhamnsborna så ringde jag mamma och frågade hur programverket i tvättmaskinet jag fått av henne fungerar.
Tillbaka på jobbet vid halvniotiden fixade jag lite länkprojar och nu vid tiotiden är jag hemma och ganska tom i huvudet.
Dagbok måndag 1 mars 1998
En småtrist standarddag men nu är det ju faktiskt lite ljust ute redan när min stereo startar. Inte mycket att komma med. Jag borde kunna komma på något mer än lite gryningsljus som är positivt med denna måndag. En dag borde helt enkelt inte få vara tråkig, åtminstone inte hela tiden. (Jag funderar en stund) Nä, tyvärr bara jobb nästan hela dagen. Nu äter jag två morötter och dom är ganska goda så nu kanske jag får gå och sova med gott samvete.
Dagbok torsdag 26 februari 1998
Inga kvalitetstankar har tänkts idag, inget av vikt har hänt. Jag tror det är som med datorn ungefär. När inte cpu:n är belastad med tvingande arbetsuppgifter används kraften till bakgrundsprocesser. I hjärnan är det omedvetna processer som startas av intryck och tankar man knappt märker. Själv blev jag väckt av telefonen tidigt i morse och insåg hur jag i drömmen hade byggt ett helt scenario av en liten grej jag hörde i förbifarten bara. Tydligen var det här viktigare för mig än vad jag först trodde.
Fast det roligaste var nog att få träffa min kompis grotthunden. Han och jag ska ut på grottjakt under fredagen.
Fast det roligaste var nog att få träffa min kompis grotthunden. Han och jag ska ut på grottjakt under fredagen.
Dagbok onsdag 25 februari 1998
Idag är det min födelsedag men det finns fortfarande vid midnatt en oroande stor mängd tårta kvar. Det kan ju bero på att min bror och jag inte är några världsrekordhållare i tårtätning precis. Det är på födelsedagen man liksom testar av hur många kompisar man har. Fast har dom lika dåligt minne som jag har så har testet knappast någon relevans.
Eftersom det trots allt var en lite festligare dag idag så köpte jag en kaffebrygagre. Kaffet blev så gott att jag blev helt fascinerad. Men eftersom det var en Moccamaster så borde man inte bli förvånad. Den har ju visat framfötterna förut.
Nu har det slocknat i nästan alla fönster häromkring så jag ska följa grannarnas exempel och försöka sova lite trots allt gott kaffe jag druckit.
Eftersom det trots allt var en lite festligare dag idag så köpte jag en kaffebrygagre. Kaffet blev så gott att jag blev helt fascinerad. Men eftersom det var en Moccamaster så borde man inte bli förvånad. Den har ju visat framfötterna förut.
Nu har det slocknat i nästan alla fönster häromkring så jag ska följa grannarnas exempel och försöka sova lite trots allt gott kaffe jag druckit.
Dagbok tisdag 24 februari 1998
I övermod ställde jag om timern till att starta stereon redan klockan 06.00. Naturligtvis funkade det inte utan jag kom inte till jobbet ett dugg tidigare för det. Vid middagstid var jag halvdöd men nu när klockan närmar sig midnatt börjar jag komma upp i varv ordentligt. Lite besvärligt faktiskt.
Idag läste jag om en grej i tidningen, som vanligt alltså. Jag tror det var i söndagens DN. Det passade så bra nu när jag snöat in på det här med prylar. Det var en tänkare som talade om lycka och hur människorna söker efter den. Han menade att alltför många strävar efter lyckans symboler såsom villa, bil, dyra prylar och pengar. Det kändes bra att få lite uppmuntran i kampen mot prylarna. Nu gäller det att lägga in en högre växel och få bort de sista resterna av en svunnen prylepok.
Idag läste jag om en grej i tidningen, som vanligt alltså. Jag tror det var i söndagens DN. Det passade så bra nu när jag snöat in på det här med prylar. Det var en tänkare som talade om lycka och hur människorna söker efter den. Han menade att alltför många strävar efter lyckans symboler såsom villa, bil, dyra prylar och pengar. Det kändes bra att få lite uppmuntran i kampen mot prylarna. Nu gäller det att lägga in en högre växel och få bort de sista resterna av en svunnen prylepok.
Dagbok söndag 22 februari 1998
Idag vaknade jag i nya dunsovsäcken i skogen vid Medskogs. Finns beskrivet på annan plats. (Titta på Grovers rapporter) Det första valet jag gjorde var att avstå från havregrynsgröten. Inget svårt val eller ens avgörande på något sätt men ändå ett val. Snart fyller jag år men det är ju inte heller avgörande. Åren kommer inte stötvis utan smyger sig mera på en. Jag brukar för det mesta ha lite svårt att identifiera mig med mina generationskamrater. Jag vaknar ändå ganska nöjd. I natt har jag utökat min kunskap.
Dock saknas likväl den där kraften som kan driva en människa ur sängen med ett språng. Jag har alla de fysiska förutsättningarna men motivationen som är viktigast av allt saknas liksom. Varför ska man hoppa ur sängen brukar jag tänka. Det är mycket skönare att vakna stegvis. Komma tidigt på jobbet har inget egenvärde. Snarare tvärtom. Med ett lugnt uppvaknande anländer man redo för att arbeta. Då har dom som kom när jag låg i sängen redan med hjälp av kaffe och diskussioner vid fikabordet förbrukat en halvtimme. Ute i skogen i sovsäcken gäller andra lagar. Behövs det så kan jag hoppa ur sovsäcken men det behövs rätt sällan.
"Vad vet du?" Läste jag om för ett tag sedan. Skulle vara ett finlandssvenskt uttryck man använder vid ett möte. Jag blev helt tagen och såg något jag tyckte var genialiskt. Fascination eller kontemplation var temat. Antingen fascineras man av en person vid mötet. Eller så vill man veta vad denna andra människa vet. Kanske är det bara finlandssvenskan motsvarighet till "hur är det med dig då?" eller "hur mår du då?" något man säger utan att ens vänta sig ett svar. Jag svarar aldrig på såna frågor. Jag brukar inte ställa dom heller. Man får ju aldrig relevanta svar på den frågan. Nä, studera kroppspråket istället. Men likväl mycket tänkvärt
Idag åkte jag en hel del med min bil faktiskt. Inget att jubla över men jag var en i mängden. Det tillförde knappast något nytt till mitt liv men som transport betraktat var det ok.
Nu sitter jag och våndas över posten. Det är så mycket att läsa och behandla. Jobbigt känns det som. Förmodligen sitter det i huvudet som allting annat men vissa idéer är mera persistenta än andra. Mera motståndskraftiga mot bildning och intelligens.
Min nya matgrupp i vardagsrummet invigdes idag med en mycket god gryta och stearinljus. Rolf Wikström sjunger Ferlinvisor på stereon och allt är ganska behagligt.
Ja, jag har fått godkänt för denna dag trots bilåkandet.
Dock saknas likväl den där kraften som kan driva en människa ur sängen med ett språng. Jag har alla de fysiska förutsättningarna men motivationen som är viktigast av allt saknas liksom. Varför ska man hoppa ur sängen brukar jag tänka. Det är mycket skönare att vakna stegvis. Komma tidigt på jobbet har inget egenvärde. Snarare tvärtom. Med ett lugnt uppvaknande anländer man redo för att arbeta. Då har dom som kom när jag låg i sängen redan med hjälp av kaffe och diskussioner vid fikabordet förbrukat en halvtimme. Ute i skogen i sovsäcken gäller andra lagar. Behövs det så kan jag hoppa ur sovsäcken men det behövs rätt sällan.
"Vad vet du?" Läste jag om för ett tag sedan. Skulle vara ett finlandssvenskt uttryck man använder vid ett möte. Jag blev helt tagen och såg något jag tyckte var genialiskt. Fascination eller kontemplation var temat. Antingen fascineras man av en person vid mötet. Eller så vill man veta vad denna andra människa vet. Kanske är det bara finlandssvenskan motsvarighet till "hur är det med dig då?" eller "hur mår du då?" något man säger utan att ens vänta sig ett svar. Jag svarar aldrig på såna frågor. Jag brukar inte ställa dom heller. Man får ju aldrig relevanta svar på den frågan. Nä, studera kroppspråket istället. Men likväl mycket tänkvärt
Idag åkte jag en hel del med min bil faktiskt. Inget att jubla över men jag var en i mängden. Det tillförde knappast något nytt till mitt liv men som transport betraktat var det ok.
Nu sitter jag och våndas över posten. Det är så mycket att läsa och behandla. Jobbigt känns det som. Förmodligen sitter det i huvudet som allting annat men vissa idéer är mera persistenta än andra. Mera motståndskraftiga mot bildning och intelligens.
Min nya matgrupp i vardagsrummet invigdes idag med en mycket god gryta och stearinljus. Rolf Wikström sjunger Ferlinvisor på stereon och allt är ganska behagligt.
Ja, jag har fått godkänt för denna dag trots bilåkandet.
Dagbok fredag 20 februari 1998
Igår kväll var det årsmöte med fackföreningen på jobbet. Inte så upphetsande som man brukar säga men efteråt var det gratis middag. Jag kom hem lite sent så det var till att kliva upp sent i morse, som vanligt. När jag var på väg till jobbet vid kvart över nio så ringde det och så var den lugna morgonen inte lugn längre.
På SVT hade dom ett fel som jag var utvald att fixa. Väl framme träffade jag min favorittjej eller en av dem egentligen. Mattias Göransson kallar det fetplastiga glasögon och sådana har dom, tjejerna på tv. Mitt fel var snabbt fixat så att man kunde studera arbetet på tv-stationen i lugn och ro. Fast nog är dom lite enahanda eller likriktade, personalen alltså.
Senare under dagen hann jag med en sväng upp i masten Södra berget. Då kändes det i hela kroppen att jag hann med att dricka alldeles för mycket kaffe under den korta tid jag studerade hur dom repade på något nytt magasinsprogram. Man blir lite darrig liksom. Inte av höjden men av koffeinet tror jag. Med eftersom det är ganska trivsamt att hänga uppe i masten och titta på utsikten över stan glömde jag snabbt koffeinet.
Dom där fetplastiga hade en distraherande verkan och jag gjorde inte så mycket mer på jobbet idag.
Nu har jag ätit en middag och ska snart ut på lite camping och skidåkning i helgen. Alltså borde jag snarast försöka få ner lite användbara saker i ryggsäcken.
På SVT hade dom ett fel som jag var utvald att fixa. Väl framme träffade jag min favorittjej eller en av dem egentligen. Mattias Göransson kallar det fetplastiga glasögon och sådana har dom, tjejerna på tv. Mitt fel var snabbt fixat så att man kunde studera arbetet på tv-stationen i lugn och ro. Fast nog är dom lite enahanda eller likriktade, personalen alltså.
Senare under dagen hann jag med en sväng upp i masten Södra berget. Då kändes det i hela kroppen att jag hann med att dricka alldeles för mycket kaffe under den korta tid jag studerade hur dom repade på något nytt magasinsprogram. Man blir lite darrig liksom. Inte av höjden men av koffeinet tror jag. Med eftersom det är ganska trivsamt att hänga uppe i masten och titta på utsikten över stan glömde jag snabbt koffeinet.
Dom där fetplastiga hade en distraherande verkan och jag gjorde inte så mycket mer på jobbet idag.
Nu har jag ätit en middag och ska snart ut på lite camping och skidåkning i helgen. Alltså borde jag snarast försöka få ner lite användbara saker i ryggsäcken.
Dagbok fredag 13 februari 1998
En ganska händelserik dag faktiskt. Som vanligt gick det lite trögt att komma upp ur sängen. Men Annika gjorde sitt bästa och idag var temat olycklig kärlek. Det orkar man ju inte med och i köket finns ingen radio. Idag var det begravning och först var jag inne på rebellen. Vanliga svarta Levi´s med svart skjorta. Dom gula skosnörena skulle äntligen bytas till mörkblåa. Men strax före begravningen hamnade jag i hemmet med en ful smal svart slips och en minst lika ful kavaj med silverfärgade figurer på. Billig en gång i tiden. På Myrorna tror jag. Ännu ett plagg som hängt där och väntat på någon som kan komma i även dom små storlekarna.
På jobbet var det ungefär som vanligt med lite felsökning, en del brev att läsa och en tur till Södra berget.
Begravningen var den också ungefär som vanligt. Jag är ju nästan stamgäst i Mjösunds gravkapell. Fast å andra sidan är min släkt snart slut så man kanske ska vara tacksam så länge det pågår.
Efter begravningen tänkte jag först laga mat för det är ju alltid kul på fredagskvällen. Men snabbt insåg jag att det var faktiskt fullt i magen efter begravningsmiddagen. Besviken så satte jag mig vid datorn och bläddrade runt lite. Kanske skulle det vara fjärrkontroll på datorn. Dom kanske lyckas sälja www via tv ändå, vem vet. En rejäl whiskey fick ersätta den uteblivna middagen och jag övergick till mina egna alster. Lite uppdateringar här och där sedan var jag less på det.
En stund med kommisarie Morse på vanliga tv:n och nu sitter jag här igen vid datorn. Jag hade ju inga pengar i plånboken idag så krogen var inget riktigt bra alternativ. Återstå bara en cd i sovrumsstereon och lite sömn.
På jobbet var det ungefär som vanligt med lite felsökning, en del brev att läsa och en tur till Södra berget.
Begravningen var den också ungefär som vanligt. Jag är ju nästan stamgäst i Mjösunds gravkapell. Fast å andra sidan är min släkt snart slut så man kanske ska vara tacksam så länge det pågår.
Efter begravningen tänkte jag först laga mat för det är ju alltid kul på fredagskvällen. Men snabbt insåg jag att det var faktiskt fullt i magen efter begravningsmiddagen. Besviken så satte jag mig vid datorn och bläddrade runt lite. Kanske skulle det vara fjärrkontroll på datorn. Dom kanske lyckas sälja www via tv ändå, vem vet. En rejäl whiskey fick ersätta den uteblivna middagen och jag övergick till mina egna alster. Lite uppdateringar här och där sedan var jag less på det.
En stund med kommisarie Morse på vanliga tv:n och nu sitter jag här igen vid datorn. Jag hade ju inga pengar i plånboken idag så krogen var inget riktigt bra alternativ. Återstå bara en cd i sovrumsstereon och lite sömn.
Dagbok tisdag 10 februari 1998
Skönt att sitta här efter en liten kvällspromenad en sväng på stan och sedan en tur på Norra berget. Månsken och skare och allt på samma gång. För mig är den kombinationen något alldeles extra. Känslan av frihet när man kan röra sig på ett ovant ovanpå snön mellan träden. Ljuset ger en helt annan förnimmelse av naturen än det vanliga lite tråkiga dagsljuset som komer direkt från solen.
Som vanligt fick man klättra upp i tornet eftersom det är låst. Väl uppe kunde jag påbörja dagens spaning. Nästan omedelbart dyker en figur med hund upp. Mycket fascinerande att se hur hunden rörde sig kring husse som mest bara stod och rökte. Man blir nästan lite gråtmild när man ser en hund sådär. Men ingen schäfer med matte som kommer genom skogen idag heller. En knappast helt oväntad situation.
Nu lär det väl inte hända så mycket mer idag så jag tar nog en stund med "Vertical Caving" eller Petzls katalog kanske.
Godnatt !
Dagbok 23 januari 1998
Fredag, fredag du kära vän. Inte ger jag mycket för ditt insmickrande snack om fest och glamour inte. Maten får bli lite halvglamorös med lite vin. Brorsans tips om ett vitt vin med kvalitet trots ett pris på under femtiolappen var värt att prova. Att flaskan var försedd med riktigt kork gjorde ju att det satt som en smäck. Åtminstone för oss som så att säga investerat i en leverpull.
Nu kom jag att tänka på min förvandling eller kanske den metamorfos jag genomgått. Från den störste samlaren du någonsin känt till en hänsynslös, känslokall och hypereffektiv kastare. En som kastar bort saker alltså. Första steget i min karriär var att tömma mitt radio och elektronikförråd på sådant som på den tiden ansågs som oumbärbart. Det blev tror jag sex sopcontainrar. Förmodligen fyllde mina prylar upp det mesta av tomrummet i innanmätet. Det tog några år men nu kan jag slänga bort nästan vad som helst. Från att ha varit mitt liv har nu prylarna blivit ett hinder på vägen till nirvana eller åtminstone ett vettigt liv. Har man inte använt eller intresserat sig för något på senaste året är det knappast värt att spara. Tänk bara på att det enda som består så länge du lever är lite elektriska impulser i kroppen. Mer är det inte.
Alltså, fokusera på impulserna vare sig dom består av hormoner, kemiska eller elektriska signaler. Kan man dessutom stå emot de lägsta ordningens impulser som inte vill mycket mer än att du för dina gener vidare så finns det verkligen en chans att du kan leva vidare på ett någorlunda vettigt sätt. Det är så jag brukar tänka i min ensamhet. Tankarna skingras snabbt när jag råkar se min granne i den svarta behån som hastigast. Fan också, inte är det lätt det här inte!
Klart slut
dagbok 21 januari 1998
Kvart i elva ser jag på klockan. En skötsam människa borde vid den tiden börja fundera på lite sömn har jag lärt mig och börjar genast att plita ner lite dagboksanteckningar. Dör jag imorgon kan ju efterlevande få en liten ledtråd hur det gick till tänker jag och skriver vidare.
Idag hade dom grönt te igen på affären. Lite inne sådär med grönt te. Helst vill jag ju dricka oanade mängder kaffe men det funkar ju inte riktigt. Kroppen vill liksom inte vara med om det.
Jag tänkte ägna mig åt att slänga bort en massa skräp idag men modet svek vid 22-tiden. Mina sura grannar har fått för sig att jag är en fridstörare. Inte har dom läst våra stadgar om tyst vid 23 heller. Men som ledamot i styrelsen är det bara att bita ihop. Man har ju ett rykte som skötsam yngling i sina bästa år att tänka på. Det blev ändå en massa returburkar till plåtinsamlingen. Ganska bra tänkte jag och slängde bort en massa pengar. Fast värdet är ju egentligen fiktivt. Det ska ju realiseras eller burkarna pantas innan pengarna är i hamn. I skenet av den vetskapen känns det nästan prisvärt att slippa släpa burkarna till affären för att få pengar till en liter mjölk.
Dom nya skorna funkar bra och bevisar ännu en gång att man ska köpa skor utifrån sulans prestanda. Jag kollar först efter Vibrammärket och sedan vilken Vibramsula det är. En snabb titt på prislappen och är det inte oskäligt så slår jag till. Men så kan jag ta mig fram bekymmersfritt utan att halka omkring på isen också. Att man på det sättet hamnar i en konstant otakt med modet är ju sån´t man kan leva med. Den interna klockan är i "free running mode" som vi säger i branschen.
12 minuter för det här lilla. Jag måste lära mig att skriva fortare på tangentbordet. Teet är slut och jag också. Det får väl bli lite studier om grottklättring innan jag slutligen kommer i säng.
Dagbok 9 januari 1998
Kan man bli tröttare än så här tänker jag när jag reser mig lite slött på armbågen. Strax därefter ligger jag ner igen. Förmodligen somnar jag om på en timme eller så. Fem över nio kan jag logga in på jobbet. Idag har det inte kommit så många junkmail. Om att tjäna pengar som vanligt eller sex kanske. Tröttsamt. Jag håller mig nästan hela dan men sent på eftermiddan ringer hon. Jag tänker genast på en bild ur en tidning där hon står och målar läpparna. Är det samma? Ja det är det nog. Jag ska visst ringa nå´n säger hon. Det tar bara ett par minuter sedan är han utdömd och jag har satt igång maskineriet. Ja, han förtjänade det men onödigt var det.
Vad ska jag göra ikväll? Läsa en roman, en novellsamlig och kolla i ett par faktaböcker som vanligt kanske. Biblioteket stänger tidigare på fredagar. Mat måste jag handla. Det får bli något improviserat tror jag. Jag kan aldrig komma ihåg ett recept ändå. Några vinflaskor att fylla det nya ödsliga stället med. Mycket att hinna med. Om jag hoppar över eftermiddagsfikat så kan jag gå lite tidigare utan alltför dåligt samvetet.
På biblioteket står dom tonårstjerna. Dom ska boka tid vid nå´n Internetdator tror jag. Hörde om det på radion. Dom samlas ett gäng runt datorn och sedan chattar dom med killarna. På ett bibliotek har dom förbjudit chat för det blev så fnittrigt. Killarna som står vid datorena kollar på några tråkiga sidor av den typ som brädklädda killar brukar kolla på. Jag går vidare från min utsiktspunkt på balkongen. Målmedvetet letar jag upp en roman och ett par novellsamlingar.
Sedan blir några flaskor mest på måfå. Argentina och Bulgarien ser jag när jag kommer hem.
Man skör köttbiten i småbitar. Marinerar i soja. Jasminriset är slut. Iväg till affären igen. Skär lite små lökbitar. Steker. Syrad grädde. Nymald peppar. Rosépepparkorn. Osötad stark senap. Puttrar lite. Förrätt. Får bli två sköljda skivor ananas frästa i curry med lite sötsur chilisås i mitten. Förvånansvärt gott. En Argentinare rycker jag fram och stället blev genast nästan tomt igen.
Nu är klockan är redan tio och jag har liksom inte gjort annat än att läsa en novellsamling. Himla bra faktiskt men nu borde jag gå ut och göra något nyttigare. Antingen blir det en liten promenad i snön eller så får det bli krogen.
Det blev en promenad i snön. Jag trampade upp stigen upp till Norra berget lite. Måste ju tänka på turisterna som kommer hit i helgen.
Vad ska jag göra ikväll? Läsa en roman, en novellsamlig och kolla i ett par faktaböcker som vanligt kanske. Biblioteket stänger tidigare på fredagar. Mat måste jag handla. Det får bli något improviserat tror jag. Jag kan aldrig komma ihåg ett recept ändå. Några vinflaskor att fylla det nya ödsliga stället med. Mycket att hinna med. Om jag hoppar över eftermiddagsfikat så kan jag gå lite tidigare utan alltför dåligt samvetet.
På biblioteket står dom tonårstjerna. Dom ska boka tid vid nå´n Internetdator tror jag. Hörde om det på radion. Dom samlas ett gäng runt datorn och sedan chattar dom med killarna. På ett bibliotek har dom förbjudit chat för det blev så fnittrigt. Killarna som står vid datorena kollar på några tråkiga sidor av den typ som brädklädda killar brukar kolla på. Jag går vidare från min utsiktspunkt på balkongen. Målmedvetet letar jag upp en roman och ett par novellsamlingar.
Sedan blir några flaskor mest på måfå. Argentina och Bulgarien ser jag när jag kommer hem.
Man skör köttbiten i småbitar. Marinerar i soja. Jasminriset är slut. Iväg till affären igen. Skär lite små lökbitar. Steker. Syrad grädde. Nymald peppar. Rosépepparkorn. Osötad stark senap. Puttrar lite. Förrätt. Får bli två sköljda skivor ananas frästa i curry med lite sötsur chilisås i mitten. Förvånansvärt gott. En Argentinare rycker jag fram och stället blev genast nästan tomt igen.
Nu är klockan är redan tio och jag har liksom inte gjort annat än att läsa en novellsamling. Himla bra faktiskt men nu borde jag gå ut och göra något nyttigare. Antingen blir det en liten promenad i snön eller så får det bli krogen.
Det blev en promenad i snön. Jag trampade upp stigen upp till Norra berget lite. Måste ju tänka på turisterna som kommer hit i helgen.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)