Dagbok måndag 21 september 1998

Med tanke på valresultatet tänkte jag ta det lite lugnt idag. Det kan ju bli tufft att trappa ner till 75% arbetstid och ovanpå det en marginalskatt på 80% om man till äventyrs skulle våga jobba övertid. Det kanske även börjar bli dags att sälja yachten man har liggande innan båtskatten knäcker privatekonomin.
Men jag kanske rent av blir en gynnad medborgare eftersom jag cyklar, äter lite kött och är allmänt samhällsnyttig. Fast man kanske ska tona ner sin ateism lite.
Idag tänkte jag på vilka hjältar dom är, kvinnorna som cyklar till och från arbetet, affären och vad det nu är.
Att jag själv cyklar till och från allt bleknar ju i en jämförelse. Dom är ju alltid välklädda och luktar gott oavsett hur många uppförsbackar det är. Jag själv kommer på jobbet i nerstänkta funktionskläder med en oftast rejält smutsig ryggsäck. Varför ska man kämpa med en cykel nedtyngd av stänkskärmar tänker jag och hänger på ryggsäcken som ett skydd mot den värsta smutsen. Trots att jag bara behöver rulla ner till jobbet hinner jag knappt logga in på datorn innan deodoranten utsätts för dagens första hårdtest. Den smutsiga och rökluktande jackan som varit ute på camping hela helgen slänger jag över en stol så att arbetskamraterna ska kunna lukta sig till mitt rum.