Kvart i elva ser jag på klockan. En skötsam människa borde vid den tiden börja fundera på lite sömn har jag lärt mig och börjar genast att plita ner lite dagboksanteckningar. Dör jag imorgon kan ju efterlevande få en liten ledtråd hur det gick till tänker jag och skriver vidare.
Idag hade dom grönt te igen på affären. Lite inne sådär med grönt te. Helst vill jag ju dricka oanade mängder kaffe men det funkar ju inte riktigt. Kroppen vill liksom inte vara med om det.
Jag tänkte ägna mig åt att slänga bort en massa skräp idag men modet svek vid 22-tiden. Mina sura grannar har fått för sig att jag är en fridstörare. Inte har dom läst våra stadgar om tyst vid 23 heller. Men som ledamot i styrelsen är det bara att bita ihop. Man har ju ett rykte som skötsam yngling i sina bästa år att tänka på. Det blev ändå en massa returburkar till plåtinsamlingen. Ganska bra tänkte jag och slängde bort en massa pengar. Fast värdet är ju egentligen fiktivt. Det ska ju realiseras eller burkarna pantas innan pengarna är i hamn. I skenet av den vetskapen känns det nästan prisvärt att slippa släpa burkarna till affären för att få pengar till en liter mjölk.
Dom nya skorna funkar bra och bevisar ännu en gång att man ska köpa skor utifrån sulans prestanda. Jag kollar först efter Vibrammärket och sedan vilken Vibramsula det är. En snabb titt på prislappen och är det inte oskäligt så slår jag till. Men så kan jag ta mig fram bekymmersfritt utan att halka omkring på isen också. Att man på det sättet hamnar i en konstant otakt med modet är ju sån´t man kan leva med. Den interna klockan är i "free running mode" som vi säger i branschen.
12 minuter för det här lilla. Jag måste lära mig att skriva fortare på tangentbordet. Teet är slut och jag också. Det får väl bli lite studier om grottklättring innan jag slutligen kommer i säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar