Dagbok söndag 22 februari 1998

Idag vaknade jag i nya dunsovsäcken i skogen vid Medskogs. Finns beskrivet på annan plats. (Titta på Grovers rapporter) Det första valet jag gjorde var att avstå från havregrynsgröten. Inget svårt val eller ens avgörande på något sätt men ändå ett val. Snart fyller jag år men det är ju inte heller avgörande. Åren kommer inte stötvis utan smyger sig mera på en. Jag brukar för det mesta ha lite svårt att identifiera mig med mina generationskamrater. Jag vaknar ändå ganska nöjd. I natt har jag utökat min kunskap.
Dock saknas likväl den där kraften som kan driva en människa ur sängen med ett språng. Jag har alla de fysiska förutsättningarna men motivationen som är viktigast av allt saknas liksom. Varför ska man hoppa ur sängen brukar jag tänka. Det är mycket skönare att vakna stegvis. Komma tidigt på jobbet har inget egenvärde. Snarare tvärtom. Med ett lugnt uppvaknande anländer man redo för att arbeta. Då har dom som kom när jag låg i sängen redan med hjälp av kaffe och diskussioner vid fikabordet förbrukat en halvtimme. Ute i skogen i sovsäcken gäller andra lagar. Behövs det så kan jag hoppa ur sovsäcken men det behövs rätt sällan.
"Vad vet du?" Läste jag om för ett tag sedan. Skulle vara ett finlandssvenskt uttryck man använder vid ett möte. Jag blev helt tagen och såg något jag tyckte var genialiskt. Fascination eller kontemplation var temat. Antingen fascineras man av en person vid mötet. Eller så vill man veta vad denna andra människa vet. Kanske är det bara finlandssvenskan motsvarighet till "hur är det med dig då?" eller "hur mår du då?" något man säger utan att ens vänta sig ett svar. Jag svarar aldrig på såna frågor. Jag brukar inte ställa dom heller. Man får ju aldrig relevanta svar på den frågan. Nä, studera kroppspråket istället. Men likväl mycket tänkvärt
Idag åkte jag en hel del med min bil faktiskt. Inget att jubla över men jag var en i mängden. Det tillförde knappast något nytt till mitt liv men som transport betraktat var det ok.
Nu sitter jag och våndas över posten. Det är så mycket att läsa och behandla. Jobbigt känns det som. Förmodligen sitter det i huvudet som allting annat men vissa idéer är mera persistenta än andra. Mera motståndskraftiga mot bildning och intelligens.
Min nya matgrupp i vardagsrummet invigdes idag med en mycket god gryta och stearinljus. Rolf Wikström sjunger Ferlinvisor på stereon och allt är ganska behagligt.
Ja, jag har fått godkänt för denna dag trots bilåkandet.