Dagbok söndag 22 mars 1998

Så har det äntligen hänt det jag väntat så länge på. Efter flera år av snack om att nu ska det ske och nästa år då ska jag minsann också.
I det lilla fjällsamhället hyrde jag mig en snowboard med skor och köpte ett liftkort för hela dan. Jag har liksom aldrig riktigt betämt mig för höger eller vänster. Inte gjort upp med det förflutna i form av plågsamma välskrivningsövningar. Numera smeker jag musen med vänster men kastar snöbollar med höger. Resultatet blir det önskade så varför ska man fundera över det.
Ända tills man ska åka bräda då. Nu gäller det att ta ställning och det fort. Till slut fastnar jag för att göra som alla andra vilket ju knappast kan vara helt fel. Väl framme vid liften finns ingen återvändo och vänsterfoten ska spännas fast på den otympliga tingesten. Eftersom jag vet att ni är många som åkt lift med en bräda på foten ska jag inte tråka ut er med detaljer. Men upp kom jag inte.
Nere vid stället för skruvmejslar kunde jag pusta ut lite och våndas utan att någon ifrågasatte vad jag höll på med. Nu skulle högerfoten sitta på första parkett inget snack om saken. Jag vred lite på bindningen med en världsvan min och justerade lite på måfå.
Jajamänsan nu kom jag längre än en meter i liften och några kämpiga minuter senare kunde jag stämpla in om inte på toppen så närapå.
Strax före lunch kände jag mig som en stjärna på att åka i lössnö och kunde nästan ta mig ner i dom pistade branterna.
Efter lunch var det bara att se sanningen i vitögat och världens sämsta snowboardåkare stämplade ut för afterskin.
Där var det bara norrmän och norrkvinnor, piker, jenter eller vad dom nu kallas. Nu kunde jag sitta i lugn och ro och göra något jag är bra på. Studera och fundera alltså. Det fanns en del att studera så det blev inte så långtråkiga timmar tills dom andra var trötta på att åka i regnet.
Nu är det söndag och idag var det grottkrypning i Östersund på schemat. Riktigt trevligt faktiskt och ännu en helg ska snart övergå till vardagens bestyr.