Fredag, fredag du kära vän. Inte ger jag mycket för ditt insmickrande snack om fest och glamour inte. Maten får bli lite halvglamorös med lite vin. Brorsans tips om ett vitt vin med kvalitet trots ett pris på under femtiolappen var värt att prova. Att flaskan var försedd med riktigt kork gjorde ju att det satt som en smäck. Åtminstone för oss som så att säga investerat i en leverpull.
Nu kom jag att tänka på min förvandling eller kanske den metamorfos jag genomgått. Från den störste samlaren du någonsin känt till en hänsynslös, känslokall och hypereffektiv kastare. En som kastar bort saker alltså. Första steget i min karriär var att tömma mitt radio och elektronikförråd på sådant som på den tiden ansågs som oumbärbart. Det blev tror jag sex sopcontainrar. Förmodligen fyllde mina prylar upp det mesta av tomrummet i innanmätet. Det tog några år men nu kan jag slänga bort nästan vad som helst. Från att ha varit mitt liv har nu prylarna blivit ett hinder på vägen till nirvana eller åtminstone ett vettigt liv. Har man inte använt eller intresserat sig för något på senaste året är det knappast värt att spara. Tänk bara på att det enda som består så länge du lever är lite elektriska impulser i kroppen. Mer är det inte.
Alltså, fokusera på impulserna vare sig dom består av hormoner, kemiska eller elektriska signaler. Kan man dessutom stå emot de lägsta ordningens impulser som inte vill mycket mer än att du för dina gener vidare så finns det verkligen en chans att du kan leva vidare på ett någorlunda vettigt sätt. Det är så jag brukar tänka i min ensamhet. Tankarna skingras snabbt när jag råkar se min granne i den svarta behån som hastigast. Fan också, inte är det lätt det här inte!
Klart slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar