Till en början en ganska trist dag. Jag var inte i toppform och tog en liten shoppingrunda på stan först. Sedan satt jag hemma och gjorde mest ingenting. Sedan lagade jag den bruna damcykeln med den nya slangen jag köpt. Bjöd brorsan som var ute och svettades på sin cykel på lite kaffe. Efter det provade jag bruna damcykeln på en liten tur till småbåtshamnen. Ingen inspiration till slipning infann sig och dessutom har jag lånat ut slipmaskinen. Väl hemma åt jag lite nödmat. Nu har jag inte handlat på alltför länge så det finns bara basvaror och knappt det. Jag hann ligga på sängen i säkert flera minuter och deppa. Det var ju rätt tråkigt så jag cyklade iväg till Prästhusberget istället. Ett helt okej berg faktiskt. Grottor fanns det också. I en av rasbranterna såg stenarna rätt instabila ut och mycket riktigt så gled en av dem neröver när jag ställde mig på den. Där stod jag och funderade på lämplig åtgärd. Jag såg mig omkring. Allt var overkligt och gick alldeles för sakta. Plötsligt hoppade jag till en annan sten och landade mest på händerna. Då insåg jag att det hela var en farlig situation. Men jag fattar ju lite trögt så det kändes aldrig farligt förrän efteråt. Ficklamporna var hemma som vanligt så jag nöjde mig med att stirra in i mörka hål som det fanns ganska gott om.
Dags att cykla hem. I med trean och aktivera lårmusklerna. Det gick ganska fort faktiskt. Hon är ganska snabb, den bruna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar