Dagbok fredag 24 april 1998

Är upplevelsen att betrakta som sensuell? Idag var det dags att ta fram den. Till det yttre är det bara en i mängden av cyklar. Av en typ som föredras av studenter. Men i mitt fall är det mer komplext. Jag har förmodligen råd med var och en av alla de cyklar som dom drömmer om. De nya cyklister som tillkommer. I cyklingens kärna ligger värden som inte kan förklaras utifrån prestandamaximerande parametrar. Det är tre växlar som inte ens fungerar som dom ska. Ibland hoppar ettan ur läge. På den cykeln känner jag mig fri. Fri från den boja som binder mig vid ett beteende jag inte kan sympatisera med. Kanske är det en image jag inte kan förlika mig med. Den där cyklisten i fräcka solbrillor som glider fram och suger i sig blickarna. Eller tror sig om att vara den som alla beundrar. Skulle jag köpa en värstingcykel skulle jag antagligen smyga fram genom bebyggda trakter för att snabbt komma ut till anonymiteten ute på landet. Men på min gamla rostiga, eländiga, obekväma cykel är jag kungen. Idag hade jag inte nyckeln med mig till låset. Trots att den en gång var avsedd som en cykel att offra på bekvämlighetens altare så kan jag inte släppa rädslan för att den ska bli stulen. Vad gör jag då? Visserligen står det en hoper andra skitcyklar till mitt förfogande. Men den här är rätt liksom. Motvinden förbi skandiahuset. Inte var den något att bekymra sig över. Hon på den fina cykeln blev avhängd. Att jag fick oregelbunden hjärtverksamhet glömmer man fort.